Historiska filmer # 9 - Stalingrad

Stalingrad var på sin tid (1993) den dyraste tyska film som gjorts. Den skildrar utifrån några tyska soldater den oerhört hårda verkligheten på östfronten i Nazitysklands krig mot Sovjetunionen. Det var här andra världskriget avgjordes, och det var här det var som råast. Kriget i öst hade en helt annan karraktär än det i väst. Det var ett krig om "sein oder nichtsein" - om varande eller intevarande (se Arno Mayer nedan). Medan kriget mot västeuropa följde gällande krigskonventioner, var de i öst inte bara på undantag, utan stod som en motsats mot själva målet med kriget; att utrota bolsjevikismen, att utrota alla judar och att skapa lebensraum genom folkfördrivningar och massmord.

Filmen är en trovärdig skildring om krigets mörker, om befälens maktfullkomliga och sadistiska brutalitet och om den lilla soldatens hårda öde i den köttkvarn som var kriget på östfronten. Filmen ställer däremot inte frågorna om hur delaktiga Wehrmacht (krigsmakten) var i massakern av civila och av den judiska befolkningen. Länge ansågs det i efterkrigstyskland att massakrerna, det var något som SS och deras einsatsgruppen stod för, och på så sätt kunde fortfarande de enskilda soldaterna i Wehrmacht ses som, om inte hjältar, så i alla fall som respektabla enkla soldater som slogs för sitt land. Mycket av det ändrades bara ett par år efter att filmen hade premiär.

1995 hade Wehrmachtutställningen i Hamburg premiär och väckte enorm uppmärksamhet. Utställningen visade hur Wehrmacht var delaktiga i utrotningskriget, och dokument som bevisade detta. Hur de var delaktiga i mordet på de Sovjetiska judarna, massmordet på Sovjetiska krigsfångar, hur svält användes som krisstrategi, hur det urskiljningslösa kriget mot partisaner bedrevs och om hämndaktionerna och avrättningarna av gisslan. Plötsligt var inte längre Wehrmacht oskyldiga i det tyska folkets ögon, och flera miljonerna mor och farföräldrar till den nya tyska generationen blev en del i den tyska skuldberättelsen.

Filmen ställer inte dessa frågor för de hade 1993, då filmen hade premiär, ännu inte på allvar blivit aktuella. Istället är den en psykologiskt trovärdig skildring av krig och vad det gör med de som är inblandade i krig. Även den hänsynslöshet som kom ur Wehrmachts diktatoriska och brutala ledarskikt skymtar fram, men som sagt inte alls i den omfattning eller med den systematik som senare lyfts fram i ljuset. Som en krigsskildring är den ändå bland de naknaste och råaste jag sett, och för sina förtjänster som sådan förtjänar den en plats på min topp-tio-lista över bästa historiska filmer.


Läs Wehrmachtutställningens programblad på pdf: http://www.verbrechen-der-wehrmacht.de/pdf/vdw_en.pdf. (på engelska).

Läs också Arno Mayers bok "Why did the heavens not darken?" (1988) om vad som gjorde kriget i öst speciellt. Mayers något kontroversiella utgångspunkt är att operation Barbarossa och hela andra världskriget ska ses som Hitlers korståg mot (Jude)Bolshevikismen. Världen skulle renas från den "röda faran" och judarna som låg bakom den.

Top 10 Historiska filmer (så här långt):
1. Gladiator
2. Rosens namn
3. Apocalypse Now (redux)
9. Stalingrad

Kom gärna med tips!