onsdag 27 april 2011

BBC Historia i fokus - 132 sidor ultravåld

Naturligtvis är killen med mustaschen
 på omslaget.
Krig, krig, krig, en mur, lite ultravåld och en terrakottaarmé. 23 texter, alla ganska långa - 20 av dem om krig. Det är vad det nya historiemagasinet, BBC - Historia i fokus, handlar om.

Jag har läst nr 2, som naturligtvis har Hitler på omslaget, men faktiskt innehåller tidningen väldigt lite Hitler. Bara en kortare artikel som reder ut om det fanns något omvärlden (britterna) hade kunnat göra för att stoppa Hitler från att starta andra världskriget. Men en Hitlerbild på omslaget säljer.

Utgångspunkten i Hitler är symptomatisk. Stora krigiska ledare är nästan de enda människorna i magasinet. Texterna berättar om deras erövringar och massakrer. Det är mycket "blood and gore" men skrivet på ett torrt och skolboksmässigt sätt. Skribenterna är erfarna historiker som skrivit böcker eller är akademiker, men ingen behärskar konsten att skriva en fängslande historia. Det blir väldigt lite dramatik på väldigt dramatiska händelser.

Tidningen är, vilket man kanske kan ana, en översatt tidskrift och skribenterna är brittiska. Naturligtvis märks det i många ämnesval och perspektiv. Det blir många artiklar som handlar om brittiska krig. Den enda artikel i tidningen där "vanliga människor" skymtar fram, annat än som offer i massakrer av grymma krigsherrar (vilka inte är britter), är i artikeln om "De flygande festprissarna". Här berättas det om de hjältemodiga flygaress som räddade England i "the battle of Brittain". De skjuter ner tyskar på dagen och festar på natten. De super, kör sportbilar mitt under ransoneringen och lägrar damer. "DEN HÄNSYNSLÖSA HEDONISMEN som uppvisades av lediga piloter under sommaren och hösten 1940 var, i viss utsträckning, orsakad av intensiteten i slaget om Storbritannien."

Ursäkta men det där verkade ju nästan underhållande. Men det är verkligen inte den här tidningen. Jag har försökt att ha den som litteratur innan jag ska sova, men somnade direkt. Jag har försökt att ha den som kamrat på toa, men börjat tänka på annat. Om jag ska vara ärlig så läste jag faktiskt bara de första 80 sidorna. Jag orkade helt enkelt inte mer. Förväntar de verkligen sig att NÅGON ska göra det.

Texterna är för det mesta på en litterär nivå som en artikel i ett uppslagsverk (men då har man åtminstonne valt ämnet själv). Det är sakligt och kunnigt, skrivet av kunnigt folk, men oftast helt befriat från kött och blod. Men artiklarnas ämnen dryper av blod. Det är i stort sett bara krigens historia som skildras. Det känns som magasinet försökt kompensera den torra och sakliga tonen med texter om så mycket krig och brutalitet som det går. Ändå blir det inte särskilt spännande.


En sak sköter skribenterna föredömligt. Att rekommendera till vidare läsning (gärna av sina egna böcker naturligtvis).

Så för er som planerar att lägga 99 spänn på ett historiemagasin. Strunta i det. Köp två andra istället, eller ännu hellre en bok (naturligtvis inte en bok rekommenderad i Historia i Fokus).

PS. Muren i den första meningen är Berlinmuren, ultravåldet är en text om Gladiatorer och Terrakottaarmén är Kinas första kejsares.

PPS. Naturligtvis innehåller inte tidningen en enda kvinna, förutom på några bilder för att illustrera de ovan nämnda piloternas kärleksliv, eller som evakuerade på tågstation från London under Slaget om Storbritannien. Men med tanke på tidningens extremt krigiska fokus är det inte så konstigt.

torsdag 21 april 2011

Göteborg - en funktionalismens föregångsstad - film från BBC 1971

"För fyrtio år sedan gjorde BBC och NDR ett reportage om Göteborg i samband med att staden firade sitt 350-års jubileum. 1971 var på många sätt en helt annan värld. Det var det sista året av ogrumlad entusiasm över den funktionalistiska stadsplaneringen. Aktionsgruppen för att rädda Haga hade bildats året innan och samma sommar som göteborgarna firade sitt jubileum med fyrverkerier över en ödelagd innerstad och nya standardiserade sovstäder... 


Sverige vaknade sakta upp ur den funktionalistiska drömmen och gnuggade sig i ögonen. De tvärsäkra experterna i hornbågade glasögon och fluga hade fullständigt omformat landet, på gott och ont. Bostadsbristen var åtgärdad. Bostadskvaliteten superb. Men de maskinstäder man byggt hade vissa fundamentala brister. "Befolkningsmaterialet" visade sig ha fler och mer komplexa behov än vad de gymnasialt förenklade ingenjörsvisionerna hade räknat med. Kritiken skulle komma att bli hård och fullständigt krossa planerarnas självförtroende." - Citat Johannes Åsberg på Yimby - Göteborg. Följ länken och läs hela artikeln.


Min gata på Masthugget före rivningarna i början av 1960-talet.
 Ta en promenad vetja.
Jag har tidigare skrivit om hur funktionalismen kom till Göteborg med Uno Åhrén på 1930-talet (I Majorna stod slaget mellan funktionalism och landshövdingehus). Det som inleddes då avslutades ungefär 40 år senare när miljonprogramets sista standardiserade betongelement var på plats. En vision var förverkligad. Jag bor själv i ett av dessa områden - Masthugget - och gillar det. Det är verkligen funktionellt, nära till allt, välplanerade lägenheter med maximalt ljusinsläpp, bilfria gårdar där barnen kan springa fritt mm. Men husen är så långt ifrån vackra som man kan komma, med sina grå plåtfasader. Jag måste säga att det jag gillar med mitt område är inte sådant som fyller hjärtat med värme d.v.s. stoltheten över något vackert, utan snarare de rent praktiska aspekterna med att bo där jag bor. Masthugget kommer, till mångas förtret, att ligga där som en bombastisk funktionalistisk betongdröm i många, många årtionden än.


Nu sådär 40-50 år efter miljonprogrammens tillblivelse pågår många upprustningsprojekt i miljonprogramet och Masthugget är inget undantag. Nyligen hade vi en omröstning om hur husen ska målas om. Fyra olika arkitektkontor kom med olika förslag. Ett av dem ville K-märka husen och måla husen i deras ursprungliga, ännu gråare färg än nu (och NU är dom gråa), och dessutom ville arkitektbyrån blästra fram de vackra gråa betonggrunderna, som nuförtiden är provocerande färgglada. Förslaget förlorade, men blev inte sist. Masthugget finns med i den fjärde filmen.


Filmerna handlar alltså om Göteborg som ett ideal för stadsplanering. Det är en tidsresa, på många olika sätt.  Häng med tillbaka till 70-talet.








tisdag 12 april 2011

Folkens Historia - En ny typ av historiemagasin

Det här ett förslag till en ny typ av populärhistoriskt magasin. Ämnesvalen innebär ett närmande till historiska händelser och fenomen från ett underifrånperspektiv, där den enskilda människan står i centrum istället för makten. Det skapar en större inlevelse och kan i högre utsträckning än nu bryta upp den manliga dominansen både innehållsmässigt och bland läsarna. Identifikationsfaktorn ska vara hög. Efter inspiration från Åsa M Larssons blogg Ting och Tankar.

I mitt populärhistoriska magasin skulle jag under rubriken "Personen där det hände" utgå från verkliga personer, gärna kända, som verkligen inte bara behöver vara kungar, diktatorer eller statsmän, men vars liv påverkats av företeelser, händelser och platser i historien (Det är trots allt otroligt mycket vanligare att människor påverkas av historien än tvärtom):
- Billie Holiday - på kant med Amerika. Om en sångerska som fick kämpa mot rasism och rassegregering i mellankrigstidens Amerika och som med den odödliga sången "Strange fruit" lyfte fram orättvisan när ingen annan artist vågade.

I mitt populärhistoriska magasin skulle jag under rubriken "Historia nu", dra paralleller mellan det som pågår just nu och hur det hände i historien:
- När Gavrilo Princip mördar Österrike-Ungerns kronprins och hans fru i juni 1914, och sätter igång en händelsekedja som leder till Europas demokratisering, och tunisiern Mohammad Bouazizi som hösten 2010 sätter igång samma process i arabvärlden.

I mitt populärhistoriska magasin skulle jag under rubriken "En vanlig dag", skildra en vanlig dag för en vanlig människa på en intressant plats någonstans i historien. Vi följer i fotspåren på en verklig eller påhittad person:
- Kaffesäckar i docklands - vi följer en hamnarbetare ner till hamnen i London under imperiets glansdagar. Ger samtidigt en liten inblick i hur världshandeln för första gången blev verkligt global.

Jaktfontänen vid Fontainebleau
I mitt populärhistoriska magasin skulle jag under rubriken "Så var det då", skriva om en udda händelse eller en märklig sedvänja (som vi tycker idag).
- Den vilda jakten vid Fontainebleau - om den ritualiserade jakten på hjort vid den franska kungens jaktslott.

I mitt populärhistoriska magasin skulle under rubriken "Receptet" presenteras ett matrecept från förr och en liten historik kring det.

I mitt populärhistoriska magasin skulle under rubriken "Modet" presenteras en outfit från förr med en kort text om dess historiska sammanhang.

I mitt populärhistoriska magasin skulle under rubriken "Arkitektur" presenteras en byggnadsstil, eller en byggnad av stort arkitektoniskt värde.

Vad mer borde vara med tycker ni?

torsdag 7 april 2011

Radiodebatt om Brittiska imperiet

På youtube hittade jag denna härliga debatt om det Brittiska imperiet, mellan några riktiga höjdarhistoriker och andra akademiker, alla med mycket olika perspektiv. Från den 12:e juni 2006.

De fem är: Niall FergusonEric Hobsbawm, Priya Gopal, Robert Beckford, Linda Colley.

Del 1.


Ferguson, Hobsbawm och Colley är historiker och har alla skrivit böcker om det brittiska imperiet. Fergusons "Empire" lyfter fram det positiva som kommit med imperiet, som han tycker hamnat i skymundan för allt det negativa. Ferguson gillar kontrafaktiska resonemang och frågar sig hur världen hade sett ut om det varit andra länder som skapat det världsvida imperium som Storbritannien gjorde. Ferguson som är tydligt högerinriktad frågar sig om vi fått en världshandel präglad av frihandelsprincipen om till exempel Portugal, Tyskland eller Ryssland axlat Storbritanniens mantel.

Del 2.


Hobsbawm skrev "Imperiernas tidsålder" som sista delen i hans trilogi om "det långa 1800-talet", alltså tiden mellan den franska revolutionen och första världskriget. Hobsbawm är marxist, men som historiker förhåller han sig, som de flesta brittiska marxistiska historiker, väldigt fritt till Marx teorier. Däremot kan han uttrycka sig ganska syrligt och med ironiskt bett om företeelser i historien som han uppenbart ogillar. Hobsbawm är en lysande skribent och "Imperiernas tidsålder" är en klassiker.

Del 3.


Colley har jag inte läst men hennes "Britons: forging the nation 1707-1837" blev prisbelönt och hon ses som en av de ledande historikerna om Storbritannien, nationalism och imperiet.

Del 4.


Debatten visar hur svårt det är att greppa en företeelse ur ett perspektiv, men hur intressant det kan vara att höra dem alla. Hur historia ser ut beror ofta på varifrån man tittar. För att närma sig en äkta förståelse behövs många synvinklar och ett öppet sinne.

tisdag 5 april 2011

Utbyte med ryska historiker på Göteborgs universitet

Sedan Glasnost i mitten av 80-talet har ryska historiker kunnat arbeta under i stort sett samma förhållanden som historiker i väst. Men vi vet mycket lite om dem, även om de bästa. Detta enligt Lennart Samuelsson, ekonomihistoriker på Göteborgs universitet.
– Förutom språkbarriären finns det ingen marknad i väst för kvalitativa verk som handlar om rysk historia. Det som går hem är översättningar av underhållande populärvetenskapliga böcker om ”stora personligheter som gör historien”. Men faktum är att det finns mycket bättre skildringar i Ryssland om till exempel Stalin, terrorn och Gulag än de som skrivits av västeuropeiska forskare som gjort anspråk på att vara ”pionjärer på området”, säger han i en intervju på GU:s hemsida.


Den 14:e april kl 16.15-18 håller Leonid Borodkin en föreläsning i Stora hörsalen på Humanisten om Tsarryrslands ekonomi. Workshopen dagen efter signalerar startskottet på ett samarbete mellan historiker på GU och ryska historiker. För mer information följ länken ovan.

lördag 2 april 2011

Demokrati då och nu del 3: Ung man sätter världen i brand

Den 28:e juni 1914 mördades kronprinsen av Österike-Ungern och världen skulle aldrig bli sig lik
Plötsligt stod bilen bara där. Helt oväntat. Vägen låg öppen mellan Gavrilo Princip och kronprins och Franz Ferdinand och hans fru. Princip rusade fram och brände med sin revolver av de skott som skulle få så långtgående konsekvenser för världens historia. Det är nästan omöjligt att föreställa sig hur. Världen kunde ha tagit en annan riktning. Eller var hans handling bara en av många möjliga tändande gnistor?  Här ska jag försöka reda ut den kanske viktigaste aspekten av de omvälvningar som blev en direkt eller indirekt konsekvens av världshistoriens viktigaste händelse - den Europeiska demokratiseringen.

Gavrilo Princip var medlem i en serbisk
 nationalistisk terrorgrupp. Giftet han
tog efter mordet var för svagt och han
dömdes till livstids fängelse. Dog 1918.
Om man bortser från att skotten i Sarajevo kanske mest var en förevändning för ett krig som troligen hade kommit ändå, måste man ändå säga att detta var den händelse med mest långtgående konsekvenser, för om inte världen, så åtminstone Europas historia. Så är det oftast med enskilda händelser i historiens gång. Historiens drivkrafter ligger djupare i förändringar av maktbalanser, teknik, institutioner, klimat, idéer och ekonomiska förhållanden. Den enskilda händelsen var, i det här fallet, smällen som utlöste lavinen. Den lavin som innebar bankrutten för alla styrelsesätt, utom demokratin.

Vilka var då konsekvenserna av skotten i Sarajevo. För det första och framför allt var det den utlösande faktorn till det mest blodiga och destruktiva krig som mänskligheten hittills hade sett. Ur den enorma urladdning som var första världskriget föddes det moderna mänskliga samhället, och det feodala dog sin slutgiltiga död. Ur dess ruiner växte Europas nationalstater fram. Ett folk, en stat, blev den kraftfulla maximen för framtidens Europeiska stater. Nästan alla var demokratier men många av dem skulle inte klara mellankrigstidens påfrestningar med ekonomiska och politiska kriser. En efter en föll de och blev kommunistiska och fascistiska diktaturer. Den demokratiska traditionen var inte stark och många litade på starka män och snabba lösningar. Framtiden var på inget sätt säker.

Mohammad Bouazizi sätter sig själv
och arabvärlden i brand 2010
Det är lätt att se historien som en linjär utveckling från då till nu, men mycket hade kunnat vara annorlunda. Att det skulle bli den parlamentariska demokratin, i allians med den liberala kapitalistiska ekonomiska modellen, som skulle bli vinnaren, är ingen självklarhet. Nu kan det kännas så, när land efter land, folk efter folk, söker demokratins frihet och kapitalismens välstånd. Det känns som en ostoppbar naturkraft och kanske är det så nu. I alla fall så länge jordens resurser räcker för en växande befolkning med allt högre krav på materiellt välstånd.

Hur som helst var det ur det första världskrigets blodbad som den första vågen av demokratisering föddes. Många historiker ser andra världskriget som en direkt följd, nästan oundviklig, på det första. När det var över hade fascismen gjort sig slutgiltigt bankrutt. Ytterst få trodde på den som en väg framåt. Återstod gjorde demokratin och kommunismen. Kommunismen behövde ytterligare 45 år på sig att bevisa sin långsiktiga svaghet. Efter mänsklighetens blodigaste århundrade, ett blodbad som började i baksätet på kronprins Franz Ferdinands cabriolet, står hoppet till den bräckliga demokratin, och den dröm om folkens frihet som den symboliserar.

Se även: Del 1: Demokratin sprider sig 1918 och Del 2: Den svenska demokratirörelsen