måndag 25 augusti 2014

Ur arkivet del 1 - Om Göteborg

Demonstration i Göteborg 1917. Förspel till demokratins genombrott året därpå.
I världen rasade kriget. I Sverige var vi hungriga.
Nu i somras fyllde "Med öga för historia" fem år. Inte alla år har sidan drivits med samma intensitet, men strax under 200 inlägg har det ändå blivit. Nu har det blivit dags att sammanfatta och lyfta fram några av mina och och mina läsares favoriter. Jag börjar med inlägg om Göteborg. Läsarnas fem favoriter först. Sedan några små guldkorn jag själv vill lyfta fram.

Osannolika skäggfrisyrer
1. Mäktiga skägg: En biprodukt av mina studier av Göteborgs stadsfullmäktige och dess ledamöter, blev till en stilsudie i skägg från det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. The hayday of skägg, kan man säga.

2. Klippanmuseum till Ostindiefararen: Idén om Ostindefararen Götheborgs givna placering vid Klippan väntar ännu på att få sitt genomslag. Historiskt finns ingen annan plats. Det var här alla ostindiefarare hade sin hemmahamn. Deras djupgående förhindrade att de nådde fram till Göteborg.

3. I Majorna stod slaget mellan landshövdingehusen och funktionalismen: Den mest stridbara av alla funktionalister och stadsingenjör (arkitekt) Uno Åhren förde polemik mot de förfärliga landshövdingehusen och byggde ett nytt område vid Sandarna (Sanna) för att visa det förträffliga i den nya tidens ideal. Han vann. Nu ångrar vi oss.

4. Bilen i staden - en historisk felsatsning: En debattext i samband med trängselskattens införande. Faktum är att bilismen gjort fruktansvärda intrång i Göteborgs stadsmiljö. Nu vänder det!

5. ARTIKEL: Till Kina och hem igen: I samband med Ostindiefararen Göteborgs första resa till Kina skrev jag den här texten till historiemagasinet Populär historia. Här återpublicerad.

Och så mina favoriter:

1. Valfilm illustrerar min uppsats om fattigvård och socialpolitik i Göteborg: 1942 gjorde Socialdemokraterna i Göteborg en film om vad de åstadkommit sedan de fick makten i staden 20 år tidigare. Hur staden blev arbetarnas och hur den nu tog hand om de sina. Skrevs när min uppsats var precis klar. Hög tid nu att hålla inläggets löfte...

Valarbete under mellankrigstiden. Plakat, trumpeter och lastbilsflak i en vinnande kombination.
2. Där allting började - Älvsborgs slott: Göteborg var från början en försvarsanläggning som ersatte Älvsborgs slott. Försvaret av Sveriges trånga passage mot västerhaven var lika viktigt som handeln den skyddade. Danskdjävlar!!!

3. Varför revs Göteborg? Del 2 - Uno Åhrén och funktionalismen: Vad var det i funktionalismen som gjorde att ett av deras favoritord blev "sanering"? Och varför blev konsekvenserna så särskillt stora i Göteborg? En del 3 kommer, där socialdemokraternas roll i "rivningsraseriet" sätts under lupp.

tisdag 19 augusti 2014

Återupprätta Majornas band till havet

Här på vinden bodde han som tonnåring.
Fem tusen människor hade samlats utanför Varvet Kustens gamla disponentbostad i Majorna i Göteborg. Nationalskalden Evert Taube höll tal.

”Var som folk - skulle jag vilja ropa till dem som planerar och bygger ut våra städer. Var inte bara strategiska snillen, inte bara fantastiskt skickliga konstruktörer, tekniska halvgudar vid foten av siffrornas olymp, inte bara byråchefer som trycker på en knapp och sätter tekniska vidunder igång, inte bara linjaler, passare och avvägningsinstrument, var inte bara grävskopor, inte bara dynamit.
Vad Majorna beträffar är det en social nödvändighet att vi räddar allt som kan räddas av denna ärofulla, nedärvt demokratiska, idoga, uppoffrande och lojala gamla sjömansstad”.

Det var 1950 och tiden då Göteborg skulle byta ansikte med hjälp av betong, motorleder, asfalt och grävskopor, och lägga sig i den moderna stadsplaneringens framkant, den tiden låg i framtiden. Göteborg genomgick under de kommande 30 åren en radikal omdaning för att kunna sluka den nya massbilismen och för att utrota den eländiga bostadsstandarden i landet. Dåtidens värld offrades villigt av framstegens förespråkare.
Idag finns endast svaga minnen kvar hos Majornas innevånare att den mest ursprungliga av Göteborgs förstäder var en sjöfartens, fiskets och skeppsbyggeriets stad. Det hörs i gatunamn som Ankargatan, Båtsmansstigen, Amiralitetsgatan, Kaptensgatan, Kabyssgatan och Seglaregatan och märks genom placeringen av kampanilen med sjömanshustrun och sjöfartsmuseet. Evert talade till dessa människor som såg de första stegen tas mot att detta arv skulle förfelas. Den gamla disponentbostaden från 1794 skulle rivas för att göra plats åt en utvidgad verksamhet vid hamnen.
Romantiker och frihetshjälte
Idag går Stena Lines färja till Kiel från platsen, men på höjden ovanför terminalen, på Majnabbeberget står huset kvar. Det räddades genom Everts och många andras aktiva engagemang, monterades ner och flyttades. På andra sidan huset, in mot staden går det som verkligen tog kål på Majornas koppling till sjöfarten och hamnen, den stora motorvägen Oscarsleden. Effektivt så som om det vore dess främsta syfte, skär den av staden från vattnet. 

Ibland promenerar jag så gott det går längs kajkanten på andra sidan leden - en plats dit dagens majbor sällan letar sig. De uppehåller sig hellre vid kaféerna kring Stigbergstorget eller vid restaurangerna vid Mariaplan. Det är en plats med otroliga möjligheter, bara man kunde återerövra området från massbilismens buller, avgas och asfaltsöken. Taubehuset, som den gamla disponentvillan nu kallas hade kunnat träda fram, precis som den gamla fiskehamnen och amerikaskjulet varifrån linjefartygen till Amerika avgick, och bli en fantastisk tillgång för hela Göteborg. Men då måste banden med historien återupprättas. Inte bara som punktvisa bevaranden av enskilda fina gamla hus. Stadens struktur måste lagas, återupprättas och förnyas för att sy ihop det som slets sönder. Genom att helheten återupprättas kan majbornas återknyta sina band till havet och till stadsdelens historia.

PS. För övrigt tycker jag fortfarande att en del av Stenas område närmast Sjömagasinet ska upplåtas för ett Ostindefararmuséum. Se "Klippanmuseum för ostindiefararen".


lördag 16 augusti 2014

Borgias på TV4, en studie i machiavelliskt maktspel

Maktstrider och konspirationer kring påvestolen i renässansens Italien - det är TV-serien Borgias. Borgias baseras på den verkliga familjen Borgias som dominerade den katolska kyrkan och påvestolen i slutet av 1400-talet och i början av 1500-talet. Kända för sin makthunger, sitt lustfyllda leverne, girighet och mordiskhet har de blivit en symbol för allt ruttet i den katolska kyrkans topp genom historien. Igår såg jag av en slump fjärde avsnittet och blev helt uppslukad.

Borgias är verkligen riktigt bra, med fantastiska skådespelare och med Jeremy Irons i spetsen som påven Alexander VI. Det som verkligen fångade mig i gårdagens avsnitt (nr 4 säsong 1) var skildringen av hur påvens dotter Lucrezia giftes bort. Den satte verkligen fingret på hur furstedöttrar användes som handelsvara och hur alla, inklusive dottern, förstod att det var så det fungerade. Ganska lite av romantik, endast kalkylerat maktspel. Att romantiken kanske skulle infinna sig var bara förhoppning. I Borgias gör den det inte.

Det blir nog nästan nödvändigt att ge sig på hela första säsongen. Borgias första säsong är från 2011 och den sist och tredje gick förra året.

söndag 10 augusti 2014

Om fascismen del 3 - Kritik av "Älskade fascism" i Historisk tidskrift (nr 1 2014)

I årets första nummer av Historisk tidskrift publicerade författaren och före detta läraren Leo Kramár en hård kritik av Henrik Arnstads "Älskade fasism". Kramár har själv skrivit en bok - "Rasismens ideologier" (2000) - om samma ämne, men där Arnstad eftersträvar en tydlig hotbild om det stora spökets återkomst fast med nya kläder, framstår Kramár som mer intresserad av det historiska perspektivet och av att låta läsaren tänka själv.

Enligt Kramár har Arnstad i sin bok i stort sett helt följt historieforskaren Roger Griffin och hans omstridda definition av fascism. Kramár redogör för kritik som framförts mot denna och diskuterar även det avslutande kapitlet i "Älskade fascism" där Arnstad utifrån Sverigedemokraternas principprogram från 2011, och med hjälp av Griffins begrepp, definierar dem som fascister.

Griffins definition av vad som är fascism är att den har "en mytisk kärna" av "palingenetisk ultranationalism, en genuint revolutionär, klassöverskridande, antiliberal och antikonservativ nationalism vars kärnmyt är nationens pånyttfödelse." Med palingenetisk menas pånyttfödelse/återuppståndelse. Alltså är fascism en ultranationalism som har en mytisk kärna som handlar om nationens pånyttfödelse. För Kramár är tankar om nationens pånyttfödelse inte unikt fascistiska, tvärtom är de vanliga "i utopiska och eskatologiska rörelser". Griffin själv menar att hans definition är ett minimum. En minsta gemensamma nämnare. Men Kramar menar liksom flera forskare och till och med medförfattare i Griffins egna antologier, att definitionen inte räcker. Den är för smal. Att bortse från ledarstruktur, totalitarism och korporativism som delar av fascism är enligt Kramar som att "definiera kommunism som en revolutionär rörelse som vill avskaffa klassamhället och skapa en rättvis ny värld utan att berätta att också proletariatets diktatur och gemensamt ägande av produktionsmedlen tillhör ideologin". I detta menar han sig ha stöd från "senioren bland fascismforskarna" Stanley G. Payne.

Roger Griffin
Den första avgörande beståndsdelen i en definition av fascismen som Griffin utelämnar är dess totalitarism. Arnstad avfärdar och beskriver begreppet totalitarism som "dålig historievetenskap" och avfärdar i ett svep en hel forskningsgren och en lång rad renomerade historiker, filosofer och ekonomer som Hanna Arendt, Raymond Aron, Walter Laquer, Karl Popper, Friedrich Hayek och den svenska forskningen av proffessorerna Kristian Gerner och Klas-Göran Karlsson. Arnstad hävdar, något konspiratoriskt och i flera marxistiska historikers efterföljd att begreppet totalitarism uppfanns av den amerikanska underrättelsetjänsten för att kunna användas som ett politiskt vapen mot kommunismen. Men begreppet är mycket äldre än så, och användes både som en beskrivning av Lenins bolsjevikism under 1910-talet, och av de italienska fascisterna om sig själva på 1920-talet då de skulle beskriva sina anspråk på samhället. De skulle ha total kontroll över alla sidor av samhällslivet. Emilio Gentile, italiens kanske främste fascismforskare (enligt Arnstad själv), menar att totalitarismen är ett "fundamentalt och väsentligt element av fascismen".

Den andra essentiella beståndsdel för en definition av fascismen som Arnstad (Griffin) missar är koorperativismen. En av fascismens viktigaste mål var att minska spänningarna i samhället bland annat genom att avskaffa demokratin och att avskaffa klasskampen. Kooperativismen var det politiska system man satte i demokratins ställe. Kramar menar att denna var "fascismens stora historiska inovation och viktigaste särdrag". Kooperationerna, yrkessammanslutningar med både arbetstagare och arbetsgivare repressenterade, men under ledning av det fascistiska partiet, var det som gav partiet och Mussolini möjligheten att nå sina mål om en enad nation.


Han menar vidare att Arnstad (i Griffins efterföljd) hävdar att det framför allt var fascismens inovativa ideologi som lockade väljare, och att de lägger allt för liten betoning på det historiska sammanhang ur vilket fascismen härstammade. Missnöje med Versaillesfreden, den enormt djupa ekonomiska krisen under 1930-talet, svaga och relativt obeprövade demokratiska institutioner, men framför allt hotet från kommunistiska masspartier med stöd från Moskvas nya bolsjevikiska regeim. Rädslan var bland främst borgerliga politiker och väljare mycket stor för att revolutionen skulle sprida sig. Rädslan var inte ogrundad. I både Italien och Tyskland gjordes lokala maktövertaganden och uppror av kommunister. "Många borgerliga väljare valde att rösta på fascister och nazister och borgerliga politiker valde att samarbeta med fascistiska och nazistiska partier, inte för att de gillade ideologin utan för att de fruktade en bolsjevikisk revolution".

Nästa steg, där Arnstad applicerar Griffins definition på de nya högerpopulistiska och xenofoba partierna i Europa av idag, blir enligt Kramar än mer problematisk. När han försöker tolka Sverigedemokraterna som varande fascister gör han en vid tolkning av Griffins redan vida definition. Att kalla Sverigedemokraterna för ultranationalister är till exempel tveksamt. I forskningen kring nationalism används inte begreppet ultranationalism, men däremot extrem nationalism och chauvinism. Dessa begrepp som bör likna varandra kännetecknas av "överspänd dyrkan av den egna nationen, förtryck och förföljelse av minoriteter, etnocentrism, rasism, militarism och utrikespolitisk expansionism".

"Arnstad gör ingen åtskillnad och drar ingen gräns mellan ultranationalism och "vanlig" nationalism. Det är en glidning, som i förening med hans fria tolkning av andra begrepp, gör det lätt - men inte särskilt övertygande - att pressa in allehanda populistiska och högerradikala rörelser i Griffins fascismdefinition." - Leo Kramar

Till slut kunde jag naturligtvis inte hålla mig. Jag läste Älskade fascism", nyfiken på grund av mina betänkligheter...

Läs även del 4 om vad den senaste svenska forskningen definierar fascism

tisdag 5 augusti 2014

Ögat öppnar igen - Vad är på gång?

Lord Herbert Kitchener, kriggsminister i
Strorbrittannien 1914-16. Förutsåg före de flesta
 att kriget skulle bli långt. Fick aldrig se det sluta.
Nu är det dags igen - efter en helt makalöst fantastisk sommar i Bohuslän. Några nya tilar har jag trots allt hunnit med och en hel del nya idéer har letat sig ner i anteckningsblocket. Inför valet i höst kommer jag att fortsätta med min serie om fascism. Även artiklar om de andra ideologiernas historia kommer att dyka upp här. Det kommer även att bli en hel del om första världskriget och dess enorma konsekvenser för europas och världens historia och hur demokratin i europa skapades ur ett blodbad startat med glada krigiska och nationalistiska tillrop mitt i en strålande sommar för exakt hundra år sedan. Att krig och ofattbar blodspillan hört ihop när demokatier och nationalstater fötts kan vara bra att hålla i minnet nu när mellanöstern slits isär. Allt föds ur starka kollektiva mänskliga idéer och ibland är det onda en förutsättning för det goda på de mest oförutsägbara sätt. Dagens historia är ännu inte skriven. Framtiden tillhör dem som formulerar de mest trovärdiga och hoppingivande idéerna för världens befolkning.