Historiens historia är historia

Oktober blev en intensiv månad. Som ni kanske vet läser jag mastersprogrammet i historia på Göteborgs universitet. Förra veckan lämnade jag in tentan till den första kursen - Historiografi och teori. Historiografi är alltså historien om historien, eller hur historia som vetenskap har utvecklats. Kanske inte låter så kul, men det var det faktiskt. Det handlar om att få historikerns teoretiska verktygslåda med alla metodologiska verktyg. Utan denna verktygslåda är risken stor att man sitter och skriver historia som Herman Lindqvist gör det. Underhållande, jovisst kanske. Nyskapande, ja om man kommer från 1800-talet. Det är en historia om historiens stora män, men historia kan vara sååå mycket mer. Det är som att säga att allt intressant att skriva om i Sverige idag är Fredrik Reinfelt, eller i världen Barak Obama. Ganska absurt när man tänker på det. Det är klart att det är viktigt att skriva om dessa tungviktare också, men allt för lätt att tillmäta dem för stor betydelse. Till och med kungarna. Till och med Napoleon. Det är lätt att missa samhället och sammanhanget de kom ur och verkade i. Varifrån kommer egentligen drivkraften till förändring. Ibland kan det vara krig. Men det kan också handla om hur idéer och sätt att tänka förändras. Ibland kan det vara politiska missbedömningar. Ibland kan det vara ekonomiska krafter. Ibland kan de stora männens handlingar komma först, men oftast handlar det nog om en reaktion på vad som händer runtomkring dem. Att studera historia blir så mycket mer intressant med teorier som kan ge olika perspektiv att se på hur samhällen förändrats och utvecklats.
Ja nu har jag inte bara läst teori. När jag började Mastersprogrammet i september saknade jag en kurs på B-nivån som jag läst ikapp vid sidan om. Och så har jag ju jobbat också. Bloggen har fått stå åt sidan ett tag, men jag hoppas komma igång och skriva lite mer nu.
Nästa kurs blir om folkhemmet som växte fram i skuggan av den stora världskonflikten mellan öst och väst. Kommunism eller kapitalism - nej socialdemokraternas "tredje väg". I början av 1900-talet valde den svenska socialdemokratin reformens väg mot socialism och detta val har präglat det svenska samhället i hundra år nu (även om valet kanske inte var ett val, utan bestämt av yttre krafter, mentaliteten i den svenska arbetarklassen, den svenska ekonomins mognad  mm.).
Just nu firas murens fall för 20 år sedan. Ett fantastiskt exempel på hur historien kan verka. Sovjets ekonomi var driven i botten av kapprustningen med USA. Politiken hade för länge sedan bara blivit ett förtryckarinstrument och fram kommer en man - Michail Gorbatjov - som tror att makten kan bibehållas genom att öka folkets förtroende med reformer och yttrandefrihet. Våldet ska inte längre vara det som håller folket på mattan. En av historiens största missbedömningar. I Östberlin och DDR fanns Röda armén. Tusentals tanks, tiotusentals soldater. Ett telefonsamtal och dessa hade kunnat sättas in precis som vid Himmelska fridens torg i Kina. Våld hade stoppat sådana här försök tidigare vid flera tillfällen - våld hade troligen fungerat nu också. Istället förändrades världen för alltid. Nu dominerar snart Kina världen. Där segrade våldet - och kapitalismen. Nu ska Kina bygga upp sin välfärdsmodell. Då kommer de till Sverige för att studera "den tredje vägen". Historien är full av paradoxer.