Om socialismens historia och framtid

Alla ville de nå det perfekta samhället. Det var utopiernas tidsålder i slutet av 1800-talet, och de vägrade acceptera ett samhälle byggt på enorma skillnader mellan rika och fattiga. Vägarna dit blev olika, men de fattiga skulle inte längre vänta på den rika elitens utsträcka hand. Genom att förena sig skulle man bli starka. Socialismen var vägen till framtiden och kapitalismen och liberalismen var hårt ansatt. Marx och Engels analyserade och dömde ut det kapitalistiska systemet. De spådde att dess inneboende mekanismer skulle leda till en allt större maktkoncentration bland kapitalet. Konkurrensen gynnar de starka och monopolen skulle bli den oundvikliga slutpunkten i den kapitalistiska världen. Och så hade det kanske blivit också om det inte varit för socialismen.

De exploaterade arbetarna reste sig för att skapa det goda socialistiska samhället. Frågan var vad detta var och hur vägarna till lyckoriket gick? Frågan fick flera svar.

Kommunisternas skulle med terror bryta ned den defekta borgerliga människan och skapa en helt ny människotyp. Miljontals människor skälptes ner i massgravar och ännu fler förnedrades, förföljdes, deporterades och exploaterades i socialismens namn. Endast en liten elit av revolutionärer ägde sanningen. Det var expertväldets diktatur.

Efter kommunismen kom nationalsocialismen, den nationella socialismen i Tyskland. Stora offentliga projekt som till exempel autobahn, räddade Tyskland från kapitalismens förnedring. Symboler, fanor, marscher, propaganda och terror efterapades från den stora grannen i Öst. Bara målet för utrensningarna var annorlunda. Den vetenskapliga rasbiologin låg som grund för att rensa ut de olämpliga och för att skapa en ny människa. Den blonda, lyckliga ariska arbetaren som accepterade sin underordnade roll. Det var en perverterad socialism, egentligen mest en läpparnas bekännelse, långt ifrån den ursprungliga tanken av universalism, jämlikhet och internationallism. Det var en socialism för de utvalda. (Se även Nazismens socialism - vad var det?)

Kapitalismen var i brygga när socialismen byggdes i Sverige. Vi hade också kommunister och vi hade också nationalsocialister men de socialister som vann blev de demokratiska. Socialismen byggdes här av Socialdemokrater. För dem kom ideologin i andra hand. Den politiskt möjliga socialismen var målet. Hand i hand med en stark fackföreningsrörelse lyfte de den röda fanan. Istället för att skapa en ny människa utgick den från de verkliga människorna. Arbetarklassen var ganska liten och socialdemokraterna kunde inte endast förlita på dem som bas för sin makt. Kompromisser var nödvändiga. Fram växte olika kooperativa rörelser som KF och HSB där konsumenten, den lilla människans behov av billiga varor och bostäder sattes framför kapitalets behov av vinst. Alva och Gunnar Myrdal lade den ideologiska grunden för "den goda staten". Det av staten kontrollerade samhället, med alla dess omfördelningssystem och trygghetssystem och med en allt mer kontrollerad ekonomi. Folkhemmet - den socialdemokratiska socialismen. Sverige blev världens mest jämställda land och ett land med trygghet för alla (nästan). Ganska nära en typ av socialistisk utopi.

Även här byggdes socialismen på experternas och elitens villkor. Men tilltron och förtroendet var starkt för de styrande och de valdes om, om och om igen. Inget demokratiskt parti i världen har haft ett så långt och dominant maktinnehav.

De system som byggdes med kollektiv kamp ses idag som rättigheter och det trygga samhället har skapat trygga människor. Och är man trygg är steget till bortskämd inte långt borta. Den enskildes rättigheter dominerar nu över den kollektiva ansvarskänslan. Har socialismen gjort sig själv överflödig? Så länge ymnighetshornet flödar över majoriteten kanske det är så. Kanske är det så att när kapitalismen levererar välstånd åt flertalet så är socialismen dömd att marginaliseras. Men om kapitalismen börjar gå vägen som Marx förutspådde mot monopol och maktkoncentration, med en minskad köpkraft hos vanligt folk, och allt för stor ojämnlikhet. Kanske står socialismen där då. Redo att åter dominera. I en eller annan form.

"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade." - ur Per Albin Hansons klassiska folkhemstal.

Just nu läser jag om det Svenska folkhemmets historia på Mastersprogrammet i historia på Göteborgs universitet. Tenta den 13:e januari.