fredag 18 december 2009

Om socialismens historia och framtid

Alla ville de nå det perfekta samhället. Det var utopiernas tidsålder i slutet av 1800-talet, och de vägrade acceptera ett samhälle byggt på enorma skillnader mellan rika och fattiga. Vägarna dit blev olika, men de fattiga skulle inte längre vänta på den rika elitens utsträcka hand. Genom att förena sig skulle man bli starka. Socialismen var vägen till framtiden och kapitalismen och liberalismen var hårt ansatt. Marx och Engels analyserade och dömde ut det kapitalistiska systemet. De spådde att dess inneboende mekanismer skulle leda till en allt större maktkoncentration bland kapitalet. Konkurrensen gynnar de starka och monopolen skulle bli den oundvikliga slutpunkten i den kapitalistiska världen. Och så hade det kanske blivit också om det inte varit för socialismen.

De exploaterade arbetarna reste sig för att skapa det goda socialistiska samhället. Frågan var vad detta var och hur vägarna till lyckoriket gick? Frågan fick flera svar.

Kommunisternas skulle med terror bryta ned den defekta borgerliga människan och skapa en helt ny människotyp. Miljontals människor skälptes ner i massgravar och ännu fler förnedrades, förföljdes, deporterades och exploaterades i socialismens namn. Endast en liten elit av revolutionärer ägde sanningen. Det var expertväldets diktatur.

Efter kommunismen kom nationalsocialismen, den nationella socialismen i Tyskland. Stora offentliga projekt som till exempel autobahn, räddade Tyskland från kapitalismens förnedring. Symboler, fanor, marscher, propaganda och terror efterapades från den stora grannen i Öst. Bara målet för utrensningarna var annorlunda. Den vetenskapliga rasbiologin låg som grund för att rensa ut de olämpliga och för att skapa en ny människa. Den blonda, lyckliga ariska arbetaren som accepterade sin underordnade roll. Det var en perverterad socialism, egentligen mest en läpparnas bekännelse, långt ifrån den ursprungliga tanken av universalism, jämlikhet och internationallism. Det var en socialism för de utvalda. (Se även Nazismens socialism - vad var det?)

Kapitalismen var i brygga när socialismen byggdes i Sverige. Vi hade också kommunister och vi hade också nationalsocialister men de socialister som vann blev de demokratiska. Socialismen byggdes här av Socialdemokrater. För dem kom ideologin i andra hand. Den politiskt möjliga socialismen var målet. Hand i hand med en stark fackföreningsrörelse lyfte de den röda fanan. Istället för att skapa en ny människa utgick den från de verkliga människorna. Arbetarklassen var ganska liten och socialdemokraterna kunde inte endast förlita på dem som bas för sin makt. Kompromisser var nödvändiga. Fram växte olika kooperativa rörelser som KF och HSB där konsumenten, den lilla människans behov av billiga varor och bostäder sattes framför kapitalets behov av vinst. Alva och Gunnar Myrdal lade den ideologiska grunden för "den goda staten". Det av staten kontrollerade samhället, med alla dess omfördelningssystem och trygghetssystem och med en allt mer kontrollerad ekonomi. Folkhemmet - den socialdemokratiska socialismen. Sverige blev världens mest jämställda land och ett land med trygghet för alla (nästan). Ganska nära en typ av socialistisk utopi.

Även här byggdes socialismen på experternas och elitens villkor. Men tilltron och förtroendet var starkt för de styrande och de valdes om, om och om igen. Inget demokratiskt parti i världen har haft ett så långt och dominant maktinnehav.

De system som byggdes med kollektiv kamp ses idag som rättigheter och det trygga samhället har skapat trygga människor. Och är man trygg är steget till bortskämd inte långt borta. Den enskildes rättigheter dominerar nu över den kollektiva ansvarskänslan. Har socialismen gjort sig själv överflödig? Så länge ymnighetshornet flödar över majoriteten kanske det är så. Kanske är det så att när kapitalismen levererar välstånd åt flertalet så är socialismen dömd att marginaliseras. Men om kapitalismen börjar gå vägen som Marx förutspådde mot monopol och maktkoncentration, med en minskad köpkraft hos vanligt folk, och allt för stor ojämnlikhet. Kanske står socialismen där då. Redo att åter dominera. I en eller annan form.


"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade." - ur Per Albin Hansons klassiska folkhemstal.


Just nu läser jag om det Svenska folkhemmets historia på Mastersprogrammet i historia på Göteborgs universitet. Tenta den 13:e januari.

5 kommentarer:

  1. Hej Claes!

    Gillar verkligen din blogg och läser den troget!

    Jag har funderat på en grej vad det gäller Marx spådomar om kapitalismen. Hur stor roll tror du aktier och börsmarknaden spelade i att motverka koncentration av makt hos några enskilda?

    Visserligen har det alltid funnits stora moguler och den stora delen av näringslivet är ju koncentrerad hos en liten grupp banker och stora investerare. Trots det, finns där ändå ett element av ägande när man, som liten aktiesparare, väljer vilka företag man vill investera i. Kanske mer en illusion än verklighet, men föreställningar om världen är minst lika viktiga för dess skeenden som verkligheten.

    Jag lyssnar mycket på amerikanska podradionprogrammet Planet Money, som tar upp allt om ekonomi, inklusive ekonomisk historia. I detta avsnitt,
    http://www.npr.org/blogs/money/2009/06/hear_paying_it_all_back.html
    , diskuterar de USAs policy att hjälpa folk att köpa och äga sina egna hus. Det sågs bland annat som en vapen mot kommunismen.

    Inslaget kommer ungefär vid 15 minutersmarkeringen i programmet.
    Skulle vara roligt att höra dina tankar kring ämnet...

    Allt gott,
    Benjamin

    SvaraRadera
  2. Det var ett intressant program. Kraftigt statligt understött husägande har gjort ameriknerna till goda kapitalister och antikommunister. Intresseant dubbelhet i det.
    Jag vet att Thatcher och Reagan som en del i sin policy försökte göra fler till ägare, av hem och av aktier. Detta ägande skulle göra att fler identifierade sig med kapitalets intressen. Bushadministrationens uppfinning och förlängning av denna policy var subprimelånen. De skulle göra ägare av icke kreditvärdiga amerikaner men det slog ju som bekant bakut och ledde till finnanskrisen.
    Ett utspritt aktieägande hos individer bryter inte maktkoncentrationen då småägarna inte har någon makt, om de inte sluter sig samman i grupp vill säga. Jag är ingen expert men vad jag förstår är det mycket ovanligt att småägarna tillåts få något större inflytande över bolagen. Men möjligheten finns naturligtvis om de kan ena sig om en agenda annan än vinstmaximering. Men det är kanske inte så troligt.
    Aktieägande gör däremot att man identifierar sig med kapaitalet och upplever sig ha samma intresse som kapitalet. Fastän man kanske egentligen är mer löntagare än aktieägare.
    Att socialdemokratin försvagats i takt med att allt fler svenskar blivit ägare av sin bostad och aktieägare är inte så konstigt.

    SvaraRadera
  3. Hejsan!
    Jag heter Monia och jag gör ett arbete i skolan om Ideologier och Politisk utveckling.
    Tack för ditt inlägg, det var väldigt bra och informativt men jag har en fråga.
    Du skrev att "Inget demokratiskt parti i världen har haft ett så långt och dominant maktinnehav."
    Undrade bara hur du vet det, om du har nån källa jag kan ange eller kanske en webbsida jag kan läsa på mer om det? Skulle jättegärna ha med det i mitt arbete.
    Tack på förhand!
    /Monia

    SvaraRadera
  4. Hittar inte litteraturlistan till den kurs jag läste när denna artikel skrevs. Så någon referens till litteratur kan jag inte ge dig tyvärr. Det finns några andra partier i världen med långt maktinnehav och då räknar jag såklart bara i demokratier med rättvisa och fria val. Japan har haft ett högerparti som dominerat under hela tiden efter andra världskriget och Nya Zeelands socialdemokratiska parti är det parti som haft det längsta obrutna maktinnehavet. Annars vinner de svenska socialdemokraterna. I mitt uttalande vägde jag också in hur stor andel av rösterna partiet haft. I Japan hade det Liberala partiet större röstandel men kortare tid vid makten. Mitt uttalande är därför en fråga om hur man definierar maktinnehav. Men de svenska socialdemokraterna är definitivt ETT AV de allra mest dominerande partierna i den demokratiska världen. Det tycker jag du kan skriva utan referens. Lycka till!

    SvaraRadera