Vikingarna plockade gärna fram stridsyxan. Karolinerna tog krigskonsten till nya höjder med kanoner och kavalleri. Många svenska kungar tvekade inte att ge sig ut på "ärans fält" och offra sitt folk för sig och sitt lands storhets skull. De svenska eliterna var i många hundra år präglade av våldets logik. Men någonting hände. Plötsligt blev vi ett fredens land. Freden en del av vår identitet. Det har gått så långt att vi inte längre förstår varför folk krigar. De som slåss för sitt land ses på med misstanke. Nästan som lite lägre stående människor.
Vändpunkten kom för precis 200 år sedan. Den svenska politiska elitens krigiska ideal blev så nedtryckta att de aldrig vågade visa sig igen. Självförtroendet var knäckt. Stridsyxan sänktes djupt i Östersjöns vatten bakom retirerande Svenska trupper. Finland, en tredjedel av Sveriges yta gick för alltid förlorat. Landsändan som varit en del av Sverige från första början och mycket mer Sverige än vad Bohuslän, Halland och Skåne var förlorades. Ryssland hade en gång för alla krossat den svenska överhögheten över Finland och samtidigt för alltid förintat stridsviljan hos den svenska makteliten.
Eller kanske inte riktigt. Den inkompetente sista Vasakungen, Gustav den IV Adolf, avsattes och till tronen kom Bernadottarna med den före detta Napoleongeneralen Karl den XIV Johan. Man hade tänkt sig att den driftige franske generalen skulle se till att Sverige vann tillbaka Finland. Istället insåg han den politiska realiteten i att Finland var förlorat och lade grunden för den Svenska 200 år långa freden. Hans fredliga styre blev mycket populärt. 1809 fick Sverige också en ny konstitution med maktdelning mellan riksdagen och kungen. Vägen mot demokrati hade inletts och makten delades mellan fler intressen. Det blev allt svårare att starta krig.
Nu har Sverige och svenskarna glömt lidande, heder, rädsla, ära, förlust och revanschism. Krigets drivkrafter och våldets ideologi. Ibland uppfattas vi som naiva av de som upplevt krig men jag hoppas att fler länder förlorar sitt Finland och tappar bort sin stridsyxa.
Jag har inte glömt! Det är hög tid att vi dammar av och börjar verka utifrån den gamla utrikesdoktrinen Dominium Maris Baltici. Än är det inte för sent! =)
SvaraRaderaVi får inte heller nonchalera att Finland förlorade sitt Sverige, storebrorsan och fadershanden.
Tar mig fram genom Modern Welfare States, mycket intressant, men inte så intressant som din blogg så klart. Vi ses imorgon, lycka till.