Rumpelösa kyrka

På Holmen bodde Alfred och han visste allt om Rumpelösakyrka. Han berättade med inlevelse om gånggriften som låg ett stenkast därifrån. Han berättade om hur folk förr, trodde att skogsråen firade sina oheliga riter i rumpelösa kyrka. Skogsrået var en mystisk kvinnlig varelse som levde i skogen. Nakna och undersköna lockade de männen vilse, men då de vände ryggen till var den som en trädstam klädd i grov bark. Folktron gjorde tillvaron mystisk, full av sällsamma väsen och farlig för den som var oförsiktig nog att lämna den upptrampade stigen. Alfred stod forfarande med en fot i den fantastiska världen. Den där tillvaron var magisk och där man gärna skrämde barnen lite för att fånga deras intresse. Nu är det inte många som minns berättelserna längre och Alfred dog innan jag förstod värdet i det som han berättade. Men Alfred visste också vad Rumpelösa kyrka egentligen var. Att det var en så kallad gånggrift. En bronsåldersgrav uppförd någon gång mellan 2300 f.kr till 1800 f.kr. Stora platta stenblock lades på uppresta mindre så att de bildade en kammare under. Här placerades de döda. Med sig i döden fick de keramikkrukor med mat och andra offergåvor man kunnat hitta vid arkeologiska undersökningar. Men vid Rumpelösa kyrka har ingen utgrävning gjorts, förmodligen för att den sedan länge är plundrad. Över stensättningen fanns nämligen en jordhög som någon gång grävts bort och blottlagt stenarna. Men alla sådana torra konstateranden som man kan få fram vid en arkeologisk undersökning missar magin. För lika omgärdad av mystik som Rumpelösa kyrka var för 1800-talets bönder var den, fast på ett helt annat sätt för 4000 år sedan. Mystik och magi har genom årtusendena varit en ständig följeslagare till människorna. Det visste Alfred, men det är lätt att glömma i vår tid så präglad av vetenskap och förnuft.