Tillbaka där allt började...

Det var skymning och jag var på väg hem från brottningsträningen på min nya cykel. Den hade limpasadel och var blå. Med andan i halsen svängde jag upp på den lilla stigen som tog vid där samhället slutade. Den smala stigen följde åkerkanten men vad värre var - på andra sidan var ekbacken med vikingagraven. Det var vad vi kallade den. Och att det fanns onda andar där var alldeles uppenbart. Ingenstans skenade min fantasi så som när jag svängde upp runt gravhögen och fick den bakom min rygg. På vänster sida låg dommarringen där min pappa berättat att man höll rådslag. Där "vikingarna" dömde sina mördare. Jag trampade som en dåre upp för backen med en blodröd himmel framför mig. Varje gång överlevde jag mot alla odds men varje gång var jag lika rädd när jag skulle passera fornlämningarna i mörkret. Det var här det började: Mina fantasier om hur det var förr i tiden. Men det var inte bara på vägen hem som det fanns lämningar från förr. De fanns överallt runtomkring huset jag växte upp. Där fanns ödehuset som låg på granntomten, den gamla kvarnen i dalen intill och rumpalösa kyrka. Nu är det semester och jag är tillbaka där allt började...