I mitt populärhistoriska magasin skulle jag under rubriken "Personen där det hände" utgå från verkliga personer, gärna kända, som verkligen inte bara behöver vara kungar, diktatorer eller statsmän, men vars liv påverkats av företeelser, händelser och platser i historien (Det är trots allt otroligt mycket vanligare att människor påverkas av historien än tvärtom):- Billie Holiday - på kant med Amerika. Om en sångerska som fick kämpa mot rasism och rassegregering i mellankrigstidens Amerika och som med den odödliga sången "Strange fruit" lyfte fram orättvisan när ingen annan artist vågade.
I mitt populärhistoriska magasin skulle jag under rubriken "Historia nu", dra paralleller mellan det som pågår just nu och hur det hände i historien:
- När Gavrilo Princip mördar Österrike-Ungerns kronprins och hans fru i juni 1914, och sätter igång en händelsekedja som leder till Europas demokratisering, och tunisiern Mohammad Bouazizi som hösten 2010 sätter igång samma process i arabvärlden.
I mitt populärhistoriska magasin skulle jag under rubriken "En vanlig dag", skildra en vanlig dag för en vanlig människa på en intressant plats någonstans i historien. Vi följer i fotspåren på en verklig eller påhittad person:
- Kaffesäckar i docklands - vi följer en hamnarbetare ner till hamnen i London under imperiets glansdagar. Ger samtidigt en liten inblick i hur världshandeln för första gången blev verkligt global.
 |
| Jaktfontänen vid Fontainebleau |
- Den vilda jakten vid Fontainebleau - om den ritualiserade jakten på hjort vid den franska kungens jaktslott.
I mitt populärhistoriska magasin skulle under rubriken "Receptet" presenteras ett matrecept från förr och en liten historik kring det.
I mitt populärhistoriska magasin skulle under rubriken "Modet" presenteras en outfit från förr med en kort text om dess historiska sammanhang.
I mitt populärhistoriska magasin skulle under rubriken "Arkitektur" presenteras en byggnadsstil, eller en byggnad av stort arkitektoniskt värde.
Vad mer borde vara med tycker ni?
Jag får gåshud av bara tanken! Skulle allvarligt och helt ärligt slita åt mig det magasinet! Den ritualiserade jakten vid franska hovet och dockarbetaren inte minst.
SvaraRaderaJag skulle även vilja ha med en sida i varje nummer som hette typ "Historiska osanningar" där någon vanligt förekommande missuppfattning och vida spridd kliché avslöjas och motbevisas i varje nummer. Och så en trevlig liten krönika av olika historiker som får spåna fritt.
Vilken bra idé! Om jag finge önska skulle det vara att man bad nydisputerade historiker och arkeologer (och etnologer/idéhistoriker/antikvetare mfl som kan ha historiskt intresse) att skriva kortfattade populärvetenskapliga artiklar om sina resultat. Det pågår så mycket spännande forskning och vi historiker är så dåliga på att skriva populärvetenskap.
SvaraRaderaTack för en trevlig blogg!
Åh, historiska osanningar vill jag också ha!
SvaraRaderaDet vore också spännande med en spalt om historisk skönlitteratur. Historiska romaner är en (ofta med rätta) föraktad genre, men den innehåller också många guldkorn. Det gäller för övrigt också film och tv-serier.
Tack för bra förslag. Jag fyller på. Syftet med den här bloggen är delvis att bygga broar mellan akademi och populärvetenskap. De senaste tillskotten i tidningshyllorna verkar tyvärr ha gått åt helt fel håll, med ett allt större fokus på krig och lättviktig underhållningshistoria, och allt längre ifrån aha-upplevelserna. Det känns som om det enda syftet är att tjäna pengar på något som redan visat sig funka, inte att skapa något nytt. Men det är klart att det går. Se bara på det hyllade samhällsmagasinet "Filter" och nyhetsmagasinet "Fokus" som båda lyckats skapa en marknad som ingen visste att den fanns. Det som behövs är en publicistisk vision, och någon som kan genomföra den.
SvaraRaderaRolig diskussion att följa i både Claes och Åsas bloggar! För att spinna vidare på lite av vad som redan sagts tycker jag det vore intressant med ett stående inslag där någon specialist (historiker, arkeolog, antikvetare, idéhistoriker etc.) kommenterar en film eller TV-serie med historisk inriktning. Inte så att det blir en enkel "faktagranskning", men som en recension och diskussion av hur väl filmmakarna lyckats eller inte lyckats fånga den aktuella perioden, ge lite bakgrundsskildringar och förklaringar som s.a.s. bygger vidare på den populära bild produktionen i sig har givit.
SvaraRaderaÄr själv ganska svag för historiska filmer och TV-serier, hur usla de än är ur vetenskapligt perspektiv, och blir ofta nyfiken på verkligheten bakom de underhållande kulisserna när det är perioder jag själv inte behärskar så väl. Inbillar mig (kanske felaktigt) att det finns fler, och inte bara andra arkeologer och historiker, som skulle vara intresserade av att ta del av sådana "expertkommentarer" om de bara skrivs på ett sätt som passar en större publik. Då slipper jag plåga mina antikvetarkolleger med frågor i tid och otid om vad de egentligen tycker om Rome eller Alexander...
Man får inte glömma att filmer väldigt ofta kan vara en ingång till just det som du gjorde med dina kollegor, dvs att ta reda på lite mer själv. Populärvetenskaplig historia kan bli mycket bättre på att ge tips till vidare läsning (eller andra filmer) på samma tema. Ett bra avsnitt med recensioner av film,TV och litteratur är ett måste. Gärna skrivet av "experter", bara de har förmågan att skiva fängslande och lättillgängligt. I det sammanhanget borde det etableras någon slags kontakt med journalister eller journalisthögskolan. Historiker kan ju det där med att skriva, så steget till en annan typ av skrivande skulle inte behöva vara så svårt. Men det är viktigt att förstå hur olikt akademiskt och journalistiskt skrivande är.
SvaraRaderaNär det gäller historisk film skulle jag gärna vilja rekommendera historikern Alex von Tunzelmanns recensioner i The Guardian. Mycket roliga och underhållande: http://www.guardian.co.uk/film/series/reelhistory En idé att stjäla kanske?
SvaraRaderaKollade länken till the Guardian. Klockrent. 122 flmer har hon hunnit med. Imponerande. Läste om "Gladiator" eftersom jag själv gjort ett försök att gå i närkamp med den på min egen högst personliga top 10 lista. Läste även hennes senaste recension; "Egyptian love" med Elisabeth Taylor. En lista helt klart värt ett eget inlägg. Kommer snart. Hittade dig på GU:s hemsida. Du har inte funderat på att själv starta en blogg. Vi behöver bli fler!
SvaraRaderaVisst är den kul?
SvaraRaderaBeträffande blogg: vore kul, men jag är tyvärr tämligen feministiskt lagd och skulle inte klara att hålla en strikt vetenskaplig ton. Snart skulle jag dra till mig de där Per Ström-anhängarna som verkar älska att förpesta kommentatorsfälten. Jag skulle inte orka med det. Dessutom finns det ju alldeles utmärkta historiska bloggare, inte minst du, Åsa och Kenneth (när han nu får ändan ur och skriver något... :-)) Men jag bidrar gärna meed artiklar till din tidskrift!
Förträffligt tips Brita, det var just något sådant jag menade. Tycker absolut vi norpar den idén... Och jodå, jag är väl medveten att min bloggproduktivitet är fullständigt undermålig, men jag har alltid varit lite av en slow starter så vänta bara! ;-)
SvaraRaderaJag har länge funderat på en alternativ historisk tidskrift att ge ut. Har man grävt lite i historiekällorna och i fd hemligtstämplat material så framträder en helt annan bild av hela vår verklighet. Skenbart tillrättalagd. Det är uppenbart att något är fel när de stora historiska magasinen år efter år skyfflar ut detaljerade krigsskildringar men inte en enda djuplodande notis om Hitlers extrema intresse för dna och stamcellsforskning och hur lik nazismens ideologi är transhumanismen. I skolan delar man ut magasin och foldrar för att vi inte ska glömma förintelsen. Men man berättar inte i samma foldrar om de genetiska experiment man gjorde på de som brändes. För du tror väl inte att Nazisterna med sitt extrema intresse för genforskning bara brände sina försökskaniner. Vi har allt det idag som Hitler önskade sig i julklapp. De nazistiska vetenskapsmännen hamnade många i USA och fortsatte i egen regi under skenbart befäl sin forskning och det kemiska och plastiga 50 talet såg biprodukter av detta gigantiska verenskapliga kliv samt de nya psykmedicinerna som dövar effekterna av de värsta bieffekterna av alla nya kemikalier som ett antal överkänsliga personer reagerar på utan att det kopplas till rätt källa varken av de själva eller andra. De bryts snabbt ner och får DÅ förståelse och psykmedicin och indentifierar sig som sjuka.
SvaraRaderaOm det verkligen är så att den medicinska forskningen på förintelsens offer ledde till verkliga framsteg vet jag inget om, men det finns säkert någon som snokat i det om det är så. Men nazisterna var framför allt intresserad av "forskning" (som absolut inte behövde vara objektiv) som bevisade deras rasistiska teorier. Så den nazistiska genetiken ger jag inte mycket för. Det är också lätt att ha en övertro på vad de han med under den mycket korta tid, 3-4 år, som förintelselägren var igång. Forskning är en mycket långsam process. Särskillt medicinsk sådan.
SvaraRaderaMen absolut är den officiella historieskrivningen ofta mycket selektiv, nationalistiskt färgad och fylld av blinda fläckar. Därför är det viktigt med en fri och obunden forskning och seriösa journalistiska djupdykningar.