Historisk tidskrift hyllar Sveriges Historia 1600-1721, del 4 om Stormaktstiden

 Det finns två frågor framför alla andra som översiktsverket över Stormaktstiden - Sveriges historia 1600-1721 - sätter ljuset på. En klassisk och en nyare. Den klassiska handlar om hur erövringspolitiken skall förklaras. Den nyare behandlar om det var så att stormaktstidens samhälle präglades av maktspråk uppifrån, eller av dialog mellan makten och folket.

När författaren, Nils Erik Villstrand professor vid Åbo universitet, tar sig an frågorna berättar han samtidigt om den nuvarande forskningens olika synsätt. Det finns alltså en rad olika tolkningar som tillsammans ger en helhetsbild, men där olika forskare betonar olika tolkningar. Som alltid inom humanistisk forskning alltså.

När det gäller den klassiska frågan om drivkrafterna bakom den svenska stormaktspolitiken utgår han ifrån fyra olika forskningslinjer. Den första, som även den äldsta, är den som förklarar expansionen med att Sverige var ett hotat land som försvarade sig. Den andra är en handelspolitisk tolkning där expansionen handlade om kontroll över och tull på den baltiska handeln. En nyare tredje tolkning är den om militärstaten som driven av adelns vinstintressen och den fjärde handlar om svenskarnas behov av att skaffa sig en ärofylld identitet och visa upp sig i världen.

De olika tolkningarna har drivits av olika inflytelserika skolor inom den svenska historiska forskningen, främst den andra linjen driven av Weibullsskolan och den tredje driven av den marxistiska Uppsalaskolan. Villstrand ansluter sig främst till den första och äldsta skolan. Den om att Sverige försvarade sig. Hans utgångspunkt är hur makthavarna då, utan nutidens tolkningar med facit i hand, såg Sverige som ett hotat land. Att Sverige i själva verket varken var hotat av danskarna eller av någon påvligt ledd katolsk invasion, förstod inte dåtidens ledare. "Sveriges stormakt var mer än något annat rädslans imperium", skriver Villstrand. Det innebär också att Villstrand menar att det inte fanns någon tydlig vilja eller plan för expansionen, det bara blev så.

Villstrand får i den recension som den här bloggposten bygger på beröm för hur pedagogiskt han presenterar de olika linjerna, men även för att han själv så tydligt motvirar sin egen syn i frågan. Recensenten är professor Harald Gustavsson, professor på Lunds universitet. Han berömmer även Villstrand för hur han visar för läsarna hur historia inte är "en färdig katalog av fakta", utan ett vetenskapligt hantverk där olika tolkningar hänger ihop med vilka de vetenskapliga frågorna är, källmaterialets karaktär och vilka metoder som använts för att bena upp det.

Den andra stora frågan boken behandlar är om hur stormaktens samhälle fungerade. Där går den stora skiljelinjen mellan ett "maktstatsperspektiv" och ett "interaktionsperspektiv". Var Stormaktssverige ett samhälle där statens makt dikterade villkoren, eller ett samhälle byggt på ömsesidigt beroende mellan stat och folk. Villstrand lutar mer åt det senare. Även om maktrelationen var ojämn bevarade bondesamhället alltid ett handlingsutrymme. Befolkningen fick skydd och rättssäkerhet och var beredd att betala priset för detta i form av en stat och en kyrkas disciplinerande åtgärder.

Carl Gustaf Wrangel

Villstrand får även beröm för sin populärvetenskapliga framställning. Den är konkret. Till exempel i avsnittet om det ekonomiska livet; "det doftar tjära, barkbröd och svedjerök om sidorna och i bakgrunden dundrar stångjärnshamrarna." Även enskilda människoöden får belysa den verklighet som mötte stormakttidens människor. Som exempel lyfter recensenten fram; "den föräldralösa adelsfröken Anna Margareta Haugwitz från Magdeburg som blev hustru åt Carl Gustaf Wrangel och födde honom ett tiotal barn medan hon följde honom i fält, liksom den 82-årige bonden Per Jönsson i Sköllersta som klagade över att trots ålder och sjukdom ha skrivits ut som knekt."

De senaste årtiondenas historiska forskning om den tidigmoderna period som Stormaktstiden är en del av har i stor utsträckning handlat om social- och kulturhistoria. I bokens sista kapitel använder författaren denna forskning för att ge en levande bild av befolkningens vardagsliv och föreställningsvärldar. Han berättar om demografin, om en eventuell civiliseringsprocess, adelns lyxkonsumtion och attityder till döden.

Man kan tycka att det dröjt länge från det att boken kom ut i maj förra året, till den recension som den här bloggposten handlar om, publicerad i årets första nummer av Historisk tidskrift (del 5 kom i september förra året). Men vetenskapens kvarnar mal långsamt.

Jag har själv lite tid över för att plöja en tegelsten som denna inom ett område som inte riktigt är mitt eget, men helt klart ska även jag köpa del 4 av Sveriges Historia. I sommaren finns det säkert tid. För alla intresserade av hur stormaktstiden egentligen var (eller i alla fall så nära som forskningen kommit hittills), känns boken som given för att banka mindre vetande i skallen med.