"And the blood never dried". Det var vad en kritiker av det Brittiska Imperiet svarade när de samtida stolta Imperialisterna proklamerade "The sun never sets on the Brittish Empire". Imperiet var det största och mest utspridda som världen någonsin skådat, och det var sant solen aldrig hann gå ner. I den andra bemärkelsen däremot, den om det Brittiska imperiet skulle leva för alltid, så skulle det visa sig att imperialisterna hade fel. Efter andra världskriget föll imperiet sönder. Men dess arv är i allra högsta grad levande. Ett arv som debatteras livligt av brittiska historiker. Historiker som gärna ger sig in i den nutida debatten både från vänster och höger.
Det första citatet är också titeln på en av de böcker jag läste på min nyss avslutade kurs om Europas koloniala arv. Professor John Newsingers bok om imperiets blodiga sida är en kavalkad av maktmissbruk, rasism och övervåld mot de behärskade folken. Boken är också ett svar på en annan bok skriven av professor Nial Ferguson - "Empire - how Brittain made the modern world". Newsinger som är uppenbart vänsterinriktad är rasande på Fergusons sätt att skriva imperiets historia där Ferguson, som är uppenbart högerinriktad fokuserar på alla goda ting som kom med imperiet. De goda tingen är i det här fallet den globala kapitalistiska världsordningen med lagar och regler som reglerade äganderätt, fria marknader, fri handel, ett visst sätt att organisera den politiska makten, engelskan som världsspråk med mera. Är du sugen på att förstå hur världen blev som den blev rekommenderar jag verkligen att läsa båda dessa böcker.
Professorerna kastar sig också med glöd in i samtidsdebatten på ett sätt som jag aldrig har sett en svensk professor göra. Det är ganska uppfriskande faktiskt. Borde inte historiker försöka ta mer plats i samtidsdebatten. Att fler historiker inte ropar högre i diskussionen om till exempel historieämnet i skolan eller när riksdagen och regeringen väljer att politisera historien genom levandehistoriasatsningen eller nu senast i fördömandet av folkmordet av Armenier tycker jag är synd. Det vore kul och intressant om fler av våra välkända historiker syntes mer i den politiska debatten. Å andra sidan kanske inte den svenska historien är så kontroversiell. Men den skulle kunna bli.
Historia är inte neutral och sällan blir det så aktuellt som i ett ämne som kolonialismen och imperialismen De flesta tar vår världsordning som given där väst dominerar resten av världen. Men den byggdes med våld och modernitet hand i hand. Under hot om våld drev Europa igenom en världsordning där vissa sätt att styra länder och ekonomier blev sanna och rätta. När det brittiska imperiet föll axlade USA dess mantel, en mantel under vilken även Sverige har en gynnad plats. När Kina nu reser sig från förnedringen under det Brittiska imperiet och kanske snart blir den dominerande ekonomiska makten i världen innebär det kanske ett nytt rätt och sant Helt klart är att alla historiens imperier har fallit. Helt klart är också att deras världsordning ersattes av en annan. Tänk på skillnaden mellan Romarriket och Feodaleuropa. Eller så kanske har mänskligheten blivit global och världsordningen permanent etablerad - av det Brittiska imperiet.
Niall Fergusson - "Empire - how brittain made the modern world"
John Newsinger - "And the blood never dried"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar