Var är brudarna?

Historien är allt för ofta historien om män, skriven av män och för män. Varför är det så? Ja det enkla svaret är naturligtvis att historien i sig är så mansdominerad och män intresserar sig för vad historiens viktiga män sysslade med. Kvinnorna skymtar sällan fram och när de gör det gör de det på en helt dominerande manlig arena, till exempel drottning Kristina i Sverige och drottning Elisabeth i England. Så ser i alla fall den traditionella historieskrivningen ut, den som intresserar sig för makt och politik eller inflytelserika personer inom vetenskap och kultur. Det är också det stora problemet när man ska popularisera historia. Då vill man ha en historisk kändis och då blir det män, män, män, män, män och så kanske en kvinna.

Kvinnorna har också varit notoriskt ignorerade av de som sysslat med historieskrivning då deras perspektiv ofta varit maktens och överhetens perspektiv. Men saker har faktiskt hänt. Nya skolor inom historieskrivningen har närmat sig historien på nya sätt. Arkeologer har ökat vår kunskap på ett mer könsneutralt sätt, socialhistorikerna har intresserat sig för massfenomen där kvinnor varit en del, mentalitetshistoriker har intresserat sig för den folkliga kulturens tankevärd och framför allt har genusforskarnas gjort stora insatser för att lyfta fram kvinnorna och kvinnornas perspektiv i historien. Problemet är att dessa vetenskapliga riktningar har svårt att slå igenom inom den populärt skrivna historiens personcentrerade perspektiv. Jag vet att jag själv verkligen är en syndare på området men vill gärna bättra mig. Men för att komma runt problemet måste man börja våga se historien, även den populära lite grand från sidan. Då kan man lyfta fram kvinnor som inte befinner sig i maktens virvlar och få fram andra perspektiv. Perspektiv som ofta kan säga mer om ett samhälle än det ovanifrån. Till exempel misslyckades jag tidigare i år med att sälja in en artikel om den fantastiska Jazzsångerskan Billie Holiday. Hennes liv visade på ett lysande sätt det hårda livet som svart och kvinnlig barriärbrytare i USA före andra världskriget, och satte verkligen fingret på de normer och värderingar som dominerade. I år är det 50 år sedan hon dog och jag planerar en artikel om henne här inom kort.

Just nu läser jag genushistorikern Yvonne Hirdmans avhandling "Att lägga livet tillrätta - studier i svensk folkhemspolitik". Väldigt intressant skildring om hur vi i Sverige blev det mest socialistiska landet i världen (ur ett socialt perspektiv) och vad denna socialism inneburit för förhållandet mellan män och kvinnor. Grymt spännande.