Gaudis Barcelona

Ingen arkitekt har som Antonio Gaudi präglat en stad och blivit en del av dess själ. Barcelona var staden som upptog Gaudi och Barcelona tog Gaudi och gjorde honom till sin. Så var det inte alltid under hans samtid. Men Barcelonas kanske rikaste man, Eusebi Güell tog honom till sig. Ett av uppdragen han fick från sin mecenat var att bygga Parc Güell, ett lyxigt bostadsprojekt på en kulle med utsikt över Barcelona. På trekantiga tomter skulle de rika komma undan den smutsiga luften i Industristaden Barcelona och få stans vackraste utsikt. Projektet blev en flop. Långt ifrån alla Barcelonas rika gillade Gaudis skapelser och ingen köpte tomterna. Bostadsprojektet gjordes om till en stadspark - Parc Güell. Här bodde från 1906 Güell i ett hus och Gaudi i ett annat. De två vännerna tog långa promenader där man kan tänka att de diskuterade ämnen som låg dem båda varmt om hjärtat - katalansk nationalism, katolsk reliositet och så naturligtvis arkitektur.

Under de här åren pågick arbetet med de byggnader som mest av alla cementerat Gaudi som ett geni. Casa Batlló och Casa Milá är hans mest berömda uttryck för den organiska och helt egna stil som han utvecklat. Under hela sin karriär hade Gaudi hämtat inspiration från
den katalanska naturens former. Former som han mer och mer gjorde till en del av sitt arkitektoniska uttryck. Palmbladen i järngrindarna, de sexkantiga gatstenarna som imiterar binas vaxkakor och balkongerna på Casa Batlló som imiterar djurkranier är några exempel.

Gaudi var i femtiofemårsåldern och åstadkom nu under några år de mest fantastiska och fantasirika av sina skapelser. En rad dödsfall i hans familj och bland hans närmsta vänner, medarbetare och välgörare gjorde att Gaudi allt mer lämnade den världsliga arkitekturen för att helt dedicera sig till arbetet på katedralen Sagrada Familia. 1912 dog hans systerdotter som var hans närmsta kvarvarande släkting. Två år senare dog hans medarbetare Francesc Berenguer och 1918 dog Güell. Samtidigt drabbades också staden av en djup ekonomisk kris. Katedralbygget Sagrada familja hade Gaudi fått tilldelat sig redan som 31 åring och det var hans livsverk. Mot slutet av sitt liv blev han allt mer uppslukad av arbetet med katedralen. Han mer eller mindre bodde på platsen. Hans klädstil som tidigare varit oklanderlig blev allt mer luggsliten och när han 1926 blev påkörd av en spårvagn trodde de förbipasserande att han var en lodis och hjälpte honom först inte. Till sist på sjukhuset kunde läkarna inte hjälpa honom och han dog 73 år gammal. Gaudi begravdes i en krypta under katedralen, som ännu var långt ifrån färdig. Katedralbygget fortsatte men under Spanska inbördeskriget brändes stora delar av de ritningar och modeller som Gaudi lämnat efter sig av katalanska anarkister och bygget stannade av. På 50-talet återupptogs det efter stora kontroverser, eftersom så många ritningar saknades, och planeras att slutföras till hundraårsdagen av Gaudis död 2026.