ARTIKEL: Marienburg - korsfararnas mäktigaste vapen

Ännu vittnar den mäktiga tegelborgen Marienburg om Tyska ordens makt. Här i Preussen byggde korsriddarna en mäktig stat på frukterna från ett av medeltidens mest framgångsrika korståg.

På en höjd vid floden Nogat tronar borgen som beseglat Prussernas öde. Mot de starka murarna av rött tegel hade de inget motvapen. Det tredje prussiska upproret var krossat och hela den stam som gjort uppror flyttades. Från den nybyggda borgen Marienburg skulle riddarna från den Tyska ordern kunna hålla sina undersåtar under noggrann uppsikt.

Borgens namn var en hyllning till Tyska orderns skyddshelgon Maria, ett namn som förpliktigade. Från början byggd för att kontrollera en del av Preussens västligaste provinser, men snart navet i den Tyska ordensstaten och en av senmedeltidens största försvarsanläggning. Men ännu var Marienburg bara en av många liknande byggen där besegrade Prusser fick göra dryga dagsverken.

Det var i början på 1270-talet som Marienburg, eller Malborg som den nu heter, började byggas som en del i det nätverk av borgar som korsriddarna i Tyska orden uppförde för att erövra och kontrollera Preussen. Till skillnad mot tidigare fort av jord och timmer byggdes Marienburg av tegel. Man hade upptäckt att leran som fanns här och på många andra ställen runt om i Preussen lämpade sig väl för storskalig tegelproduktion. Sten i tillräckliga mängder fanns inte här så därför blev det röda teglet ett karaktäristiskt drag för alla ordens borgar, kloster och städer.
Som med alla andra borgar ordern byggde, valde man först en strategisk plats för bygget. I det här fallet på en höjd flankerad av en flod vid ena sidan och träsk på den andra. En kvadrat mättes upp på 52 gånger 61 meter. En bit utanför denna uppfördes en skyddsmur innan fyrkanten började fyllas med byggnader eller murar på alla sidor. Det första som byggdes var kapellet och kapitelhuset som var dom viktigaste byggnaderna för livet på borgen. Kapellet eftersom korsriddarna var både munkar och riddare och kapitelhuset för att det var där alla möten hölls och viktiga beslut debatterades.

Men hur kom det sig att Tyska orden, som liksom alla andra riddarordnar bildats i Palestina under korstågen, nu bedrev korståg och byggde en stat längs östersjökusten? Det började femtio år tidigare med en inbjudan från den Polske hertigen Conrad av Masovien. Polen var under den här tiden efter arv splittrat i flera mindre hertigdömen med härskare som alla drevs av sina egna mål och bekymmer. Conrads stora huvudvärk var de hedniska Prusserna. De gjorde räder in i hans land, plundrade, mördade och kidnappade kvinnor och barn, som de sedan gjorde till slavar.

Många försök hade gjorts att fredligt omvända Prusserna men det hade varit förgäves. Problemen blev allt värre och inbördeskrig i Polen gjorde att hertigen inte kunde vänta sig någon hjälp därifrån. Mer eller mindre i desperation vände han sig till Tyska orden för att få hjälp.

Som alla andra religiösa riddarordnar var även Tyska orderns uppgift att slåss mot de otrogna och försvara kristenheten. Ordens främsta inkomster var donationer från välvilliga furstar och feodaladel. En starkare territoriell bas skulle göra dem mer självständiga eftersom land var samma sak som pengar. Stormästaren Herman von Salza såg möjligheten och utnyttjade sina goda kontakter med Kejsaren Fredrik II för att säkra att erövrade territorier skulle förbli i ordens händer. Resultatet blev ”den gyllene bullan av Rimini”, ett dekret där kejsaren gav Tyska orden full rätt till allt erövrat land i Preussen.

Redan 1228 skickades en första liten grupp riddare till det av korståg nästan avfolkade Culm, den del av Preussen som låg närmast hertigens domäner. Händelserna som följde skulle komma att bli ett mönster som skulle upprepas många gånger innan korståget till slut var vunnet.

En borg byggdes. Härifrån svepte Riddarna ut över landet i brutala räder mot hedningarnas bosättningar. Utan nåd högg man ihjäl varje krigare och brände åkrar och byar. Fred fick bara de som genast omvände sig till kristendomen. Just den här borgen låg vid floden Vistula på samma ställe som staden Thorn senare skulle komma att grundas på en för Prusserna helig plats med ett heligt träd. Thorn som blev en av de största medeltida städerna i Preussen finns ännu bevarad, och är liksom Marienburg upptagen på UNESCOS världsarvslista.

Räderna in i Culm gjorde snart Prusserna uppmärksamma på faran men deras hövdingar var inte eniga, och några av dem var redan kristna sedan tidigare missioner i området. Många hövdingar gick över till ordens sida och belönades med att få behålla sina landområden som förläningar.

Oftast var det först när hotet från orden blev verkligt allvarligt, som Prusserna lyckades ena sig kring en ledare. Den här gången var det en hövding vid namn Pepin. Han gjorde brutala attacker mot dem som omvänt sig och hade skaffat sig ett övertag över riddarna. Till slut blev han förrådd av sin egen svåger. Han släpades efter hästar till Thorn där han hängdes i det heliga träd som staden byggts kring.

Snart var Culm i stort sett vunnet och Tyska orden gjorde sig redo för nästa steg. Året därpå hade man hade man fått påven att utropa korståg och en stor här av korsfarare anlände för att slåss mot hedningarna. Man vann också en stor seger, men korsfararna åkte hem och orden kunde inte följa upp segern. Ännu var antalet korsriddare för få. I hela Preussen fanns vid den här tiden någonstans mellan 50 och 100 riddare och deras sergeanter som var ungefär tio gånger så många. Annars var det ofta vid sådana här tillfällen som ordern kunde flytta fram sina positioner och vinna viktiga segrar. Med så få permanenta trupper i området och en motståndare där i stort sett varje vuxen man kunde slåss, så kan man förstå att borgbyggandet var av avgörande betydelse.

1283 anses vara det år då de prussiska stammarna kuvades slutgiltigt, och efter det kunde Tyska orden på allvar börja stärka sitt grepp över området. Man blev snabbt en mäktig stat och den slutgiltiga bekräftelsen på det kom när det kristna Pommern annekterades 1309. Hädanefter skulle det handla mer om statsbyggande än kamp mot de otrogna. I samband med Pommerns anektering lyckades man också göra sig till det nu enade Polens svurna fiende.

Med Pommern på ena sidan och Preussen på den andra befann sig plötsligt Marienburg mitt i ordens territorier. Samma år beslutades också att stormästaren permanent skulle flytta från Venedig till Marienburg, huvudort i den nya ordensstaten.

Nu påbörjades en massiv utbyggnad av Marienburg. Det gamla slottet förbättrades och försågs bland annat med en kyrka värdig ordens makt; Mariakyrkan med sin väldiga Mariastaty på utsidan. Den åtta meter höga Madonnan var det första som fångade blicken när en besökare närmade sig slottet.

I området närmast norr om det som nu kallades höga slottet, byggdes mellersta slottet. Denna del som tidigare var en ringmur med förrådsbyggnader innanför, blev nu omgärdad av massiva byggnader för administration och repressentation. Här byggdes också stormästarens palats närmast ingången till höga slottet
Runt hela borgen löpte en yttre ringmur med kraftiga försvarstorn, som också kringgärdade ett stort område norr om mellersta slottet. Här byggdes jättelika byggnader med stallar, verkstäder, förråd, tjänar och soldatbostäder och inte minst den enorma arsenalen. Hela borgen var nu mer än 200 meter bred och 500 meter lång. Det mesta var färdigt vid 1300-talets mitt, men förbättringar gjordes under hela tiden borgen var i ordens händer, vilket inte skulle visa sig bli så länge. Redan 1457 tvingades man lämna över borgen till den Polska kungen.

För att kunna bygga allt det här behövdes pengar. Det visade sig snart att prussernas föråldrade jordbruksmetoder inte kunde producera ett tillräckligt överskott för att kunna bära upp byggprojekt som Marienburg och att organisera den nya staten.

Redan tidigt hade man försökt tvinga Prusserna att ta till sig mer moderna jordbruksmetoder men deras motstånd mot detta var en viktig orsak till de uppror som präglade korstågstiden. Med förmånliga villkor lockade man istället till sig främst tyska bönder som fick bryta ny mark. På så sätt trängdes Prusserna och den prussiska kulturen med tiden allt mer tillbaka. Antingen blev de efter hand helt germaniserade eller gick de under. Preussen blev ett tyskt område. Men det var knappast ett uttryck för tysk nationalism eftersom någon sådan ännu inte fanns. Snarare handlade det om ekonomiska motiv och man välkomnade även många polska nybyggare.

Senare under historien sågs korsriddarna som förkämpar för den tyska nationen, vilket var en fullständig anakronism, och det dröjde inte länge efter nazisternas maktövertagande innan den nazistiska fanan vajade över Marienburg. Nazisterna installerade sig och släppte greppet om slottet först efter att ryssarnas artilleri skjutit det sönder och samman. Ända sedan dess pågår restaureringen av borgen som numer till hälften är en rekonstruktion.

Korsriddarna i Tyska orden styrdes av helt andra motiv. De ville stärka sin order och göra den så mäktig och inflytelserik som möjligt, men detta var åtminstone i början endast ett medel för att uppnå målet: Att sprida ”kristendomens ljus” över hedningarna.

Orden var uppdelad i riddare, präster och sergeanter. De sistnämnda var inte fullvärdiga medlemmar men utgjorde majoriteten av de väpnade trupperna. Riddarna var alltid av adlig börd och skulle enligt klosterlöftena bekänna sig till fattigdom, kyskhet och lydnad. De var alltså inte bara riddare utan även munkar och skulle så långt det var möjligt leva som sådana. Prästerna som var i klar minoritet hade till uppgift att sköta de religiösa förpliktelserna och ta hand om de sjuka i sjukhusen. Detta betydde inte att riddarnas religiösa plikter var små. Förutom bönen fem gånger om dagen och den spartanska livsföringen var själva innebörden av att vara en riddare av korset i allra högsta grad en religiös handling, hur än eftervärlden ser på deras brutala kampanjer. De såg på sig själva som del i en gudomlig plan som skapade ordning ur kaos. De gjorde det för att rädda sin odödliga själ och sitt korta världsliga liv lade de i guds händer på ett sätt som få nutida människor kan relatera till. Men den medeltida korstågstanken urholkades efter hand när ordern blev mer av landägare än korsets krigare, och det gjorde även riddarnas livsföring som med tiden blev allt mer extravagant. De furstar som kom som korsfarare till Marienburg lockades efterhand allt mer av de grandiosa festerna och möjligheten till jakt på mänskligt villebråd, och allt mindre av botgöring för sina synder.

I mitten på 1300-talet hade Tyska orden etablerat sig som en stark och mäktig stat längs östersjökusten. Deras besittningar sträckte sig från Pommern i väster till Lettland och Livland i Öster. Marienburg var vid den här tiden en av Europas allra mäktigaste försvarsanläggningar och ingick i det 120 borgar starka nätverk av borgar, från vilka man kontrollerade och försvarade landet.

Marienburgs defensiva styrka var formidabel, men den fyllde även andra syften. Borgen var även en representativ byggnad för att visa på orderns makt och storhet. I dess salar i Mellersta slottet togs inflytelserika gäster och allierade emot, och i det stora refektoriet hölls bland de mest strålande banketterna i hela Europa. På borggården anordnades också tornerspel och annan underhållning. Man eftersträvade även att vara en pilgrimsort för den här delen av Europa och Mariakyrkan med sin mäktiga Mariastaty var fylld med viktiga reliker. Men framför allt, från Stormästarens palats regerades en ny mäktig och till största delen germansk stat som direkt eller indirekt skulle påverka historiens gång ända fram till andra världskrigets slut.

Fakta: Tyska ordens medeltida historia

1190 Grundas i Acra i Palestina

1228 Inleder sitt preussiska korståg

1237 Svärdsbröderna i Lettland går upp i Tyska orden och blir en del av ordensstaten.

1242 Det första prussiska upproret och krig med Pommern.

1259 Det andra prussiska upproret då ordern är nära undergång.

1277 Det tredje prussiska upproret som slås ner snabbt

1283 Korståget avslutas

1309 Pommern blir en del av Ordensstaten och Stormästaren flyttar till Marienburg.

1325 Starten på två decenniers krig mot Polen och Litauen

1343 Fred med Polen

1370 Slaget vid Rudau där Ordensstaten besegrar Litauen grundligt

1386 Polen och Litauen enas under en kung.

Ca 1400 Orden står på toppen av sin makt, men det gör Polen/Litauen också.

1410 Slaget vid Tannenberg. Polen segrar i ett enormt slag. Orderns trupper räddar sig till Marienburg.

1454 Uppror i Preussen och Pommern stöds av den Poska kungen som erövrar stora delar av Ordensstaten

1457 Marienburg blir Polskt efter att orderns obetalda legosoldater sålt slottet till den Polska kungen. Stormästaren flyr till Königsberg.

1466 Freden i Thorn. Culm och Pommern blir Polskt. Blir underställda den Polska kronan

Korsriddarens ed: “Jag lovar kyskhet till köttet, och fattigdom, och lydnad till Gud, Heliga Maria, och er, till mästaren av den Germanska ordern, och era efterträdare, enligt ordens regler och bruk, lydnad till döden”.

Artikeln publicerades i Populär historia nr 5 2006.