Varför Polens historia - och hur jag först blev publicerad

Polens historia är dramatisk. Få länder har haft en så växlingsrik historia från storhet till yttersta förnedring. Genom centraleuropa har de flesta stormakter av sin tid drivit fram sina arméer. Tyska korsriddare, Nazityskland, Frankrike under Napoleon, Ryssland, Österrike-Ungern, Svenskarna (lysande skildrat av Peter Englund i "Den oövervinnerlige") och Tartarerna har alla varit där. Om det här visste jag inte mycket när jag lämnade färjan i Gdynia för att träffa min nya släkt för första gången. Min tjej Anna kom från Warsawa till Göteborg när hon var liten, men den här gången skulle vi stanna i Gdansk. Där bor andra halvan av hennes släkt.
Gdansk eller Danzig som staden heter på tyska är ett av många exempel på hur gränser och folk har flyttats genom århundradena. Staden har växlat händer många gånger under historien och befolkningsammansättningen har präglats av det. I Gdansk bor inga eller väldigt få tyskar längre, även om många med band till området som förr kallades Preussen numer kommer hit som turister. Alla flydde de vilt undan Röda armén i andra världskrigets slutskede.
En fantastisk bok om stadens öde genom en liten pojkes ögon är "Blecktrumman" av Günter Grass. Boken är nobelpristagaren Grass första, och skildrar som ingen annan jag läst den känsla av förlust som infinner sig hos en människa när den plats man kallar hem outplånliglen förloras och förändras.
Fast egentligen bor inte Annas släkt i Gdansk. De bor i Oliwa och de bor Gdynia, men städerna ligger så nära varandra att de vuxit ihop till ett stadsområde. Gdynia ligger längst i norr. I mitten ligger Oliwa och Sopot, som är en gammal kurortsstad, och i söder ligger Gdansk. Gdynia är en hamn och varvsstad som byggdes efter kriget. Det var här Solidaritetsrörelsen bildades och verkade i sitt uppror mot kommunistregimen i början på 80-talet.
Jag fick berättat för mig att Gdansk egentligen var mer eller mindre en grushög efter kriget, men att staden byggts upp i ett enormt restaureringsarbete. Då fick jag också höra om Malborg. Den enorma medeltidsborgen några mil söderut. Även den hade bombats av röda armén eftersom nazisterna hade förskansat sig där. Ovilliga som de var att släppa ifrån sig sin tyska kulturskatt hade de istället låtit den bli bombad och till stora delar förstöras. Att restaurera borgen har varit ett sanslöst ambitiöst arbete som pågår än idag.
Jag är fascinerad av medeltiden och det här lät alldeles för spännande för att missa. Vi åkte dit och jag fick reda på att borgen byggts av Tyska orden, en korsfararorden som hamnat lite på sidospår. Egentligen skulle de kämpa med de andra korsfararna i "det heliga landet" och det gjorde de också. Men så fick de en inbjudan av den Polska kungen att sprida guds ord med blod och eld mot Europas sista hedningar - Prusserna. Det var en inbjudan som Polackerna fick ångra. Orden lyckades med sitt korståg, blev oerhört mäktiga och dessutom Polackernas värsta fiender.
Jag tänkte: "Shit det här är spännande" och inför en senare resa bestämde jag mig för att försöka sälja in storyn om Tyska ordern och Malborg till Populär historia - min favorittidskrift. Korsfarare låg i tiden efter Guillious succé med Arn och George Bushs snack om korståg. De nappade på idén. Jag var överlycklig. Som ganska färsk frilansjournalit hade jag lyckats få in en stor artikel i den tidning jag allra helst ville skriva.

Bilden: Det gjordes även en film av "Blecktrumman", som fick en Oskar för bästa utländska film. Den är också bra även om jag föredrar boken.

Peter Englunds böcker: www.peterenglund.com/andrabocker.htm