Yivos encyklopedi över judarna i Östreuropa - vad var det som försvann?

Där vi bor, där finns vårt land! En
 demokratisk republik! Fulla politiska
 och nationella rättigheter för judar!
Valaffisch på jiddish för Bund.

En gång levde ett folk kallat Ashkenaz i öst och centraleuropa. De var många miljoner, hade ett eget språk och en kultur som var brokig och mångfasceterad. Fastän de hade många likheter var de samtidigt i hög grad präglade av landet där de levde. Historien om den Ashkenaziska judendomen, deras historia, språk, religion och kultur försökte jag en gång skriva på uppdrag av Populär Historia. Tyvärr blev texten aldrig publicerad. Vad det berodde på vet jag fortfarande inte riktigt.

Problemet med att skriva om Ashkenaz var att det inte fanns någon översiktshistoria skriven. Det var ett pussel. Ett enormt omfattande pussel, då mycket har skrivits, men inget försök gjorts att skriva ett översiktsverk. Inget nationellt kanon av vad som var viktigt, så som hos alla andra europeiska nationer med gränser och kungar. Men jag visste att det fanns ett på gång. När jag gjorde en allt yvigare research för artikeln, eftersom ämnet visade sig vara så extremt omfattande, stötte jag på Yivo. Det är en organisation som startades i Vilnius under mellankrigstiden. Deras syfte var att samla in, bevara och främja den judiska kulturen. Yivo, som flydde och flyttade sin verksamhet till New York när andra världskriget närmade sig Vilnius, skulle ge ut en encyklopedi ett par månader efter deadline för min text. Häromdagen upptäckte jag att encyklypedin nu finns på nätet - The YIVO Encyclopedia of Jews in Eastern Europe.

Yivo var en del i ett judiskt nationsbyggande vid sidan av Teodor Hertzels sionism. Yivo och den judiska fackföreningsrörelsen Bund arbetade för att judarna skulle få intern autonomi inom de nationalstater som på ett allt mer problematiskt sätt härbärgerade dem. Ungefär som samerna i Sverige idag erhållit autonomi.

För Yivo, Bund och de allra flesta judar var det självklart att judarnas hem var i Polen, Tjeckoslovakien, Österrike, Lettland, Litauen, Estland, Tyskland, Rumänien och Ungern. De hade bott där i hundratals år och var lika bofasta som alla andra. Trots de allt större svårigheter Ashkenaz mötte på grund av den accelererande fientliga nationalismen i de länder de levde, trodde de flesta på Bunds och Yivos lösning. En hel del emigrerade när förföljelserna blev som värst, eller bara i förhoppning om ett bättre liv i USA eller i Palestina, en del försökte assimilera sig och bli Tyskar, Ungrare osv., några blev socialister, men de flesta blev kvar och hoppades att det skulle bli bättre. Att förföljelserna snart skulle sluta så som skett många gånger förut. Men så blev det ju som bekant inte. Det blev värre och när Tyskarna och deras allierade Ungern och Rumänien kom, hittade de ivriga nationalistiska medhjälpare i alla länder. Behjälpliga bödlar.

Ashkenaz är numera en i stort sett utplånad kultur, mest vurmad för av entusiaster, men knappast en egen livaktig kultur. Deras språk Jiddish, vilket var det största av de judiska språken är nu en liten spillra. Dagens judar pratar Hebreiska och bor i Israel eller Engelska och bor i USA. Ashkenaz var den europeiska nationalismens stora offer.

Mer om Askenaz kan du läsa på Yivo-encyklopedins fantastiska hemsida, fyllda av den senaste forskningen. Här finns just nu en featured article om de östeuropeiska judarnas ekonomiska liv. Den mest populära artikeln är om Shtetl - den judiska byn. Här finns interaktiva kartor, undervisningsmaterial, bilder, ljud och filmer i ämnen som konst, språk, religion, det dagliga livet, historia och politik.

Hur viktig nationalismen var för byggandet av den Europeiska demokratin, med Sverige som främsta exempel kan man läsa mer om i statsvetaren Andreas Johansson Heinös lysande avhandling - Hur mycket mångfald tål demokratin?