Demokrati Då och Nu del 1: Demokratin sprider sig från Tyskland till Sverige 1918

Första tesen: Demokratiska revolutioner har en tendens att sprida sig till grannländer som är kulturellt och politiskt lika.

Gustav V höll Hjalmar Branting
utanför regeringen 

Demokratiseringen i Sverige gick trögt. Starka konservativa krafter var rädda för pöbelns makt, tveksamma till folkets förmåga att ta förnuftiga beslut. Kungen hade fortfarande makten över vem som fick bilda regering, och den starkt konservativa och högerdominerade första kammaren i det svenska tvåkammarsystemet satte sig på tvären när frågan om allmän rösträtt kom upp. Men över hela Europa ifrågasattes den konservativa elitens förmåga att leda sitt folk på ett förnuftigt sätt. De hade störtat Europa in i det mest förödande krig mänskligheten hade sett. Många miljoner människor hade kastats fram framför fiendens maskingevärmynningar och slaktats. Gång på gång visade militärledningarna sin oförmåga att bryta dödläget. Inte minst i Tyskland ifrågasattes styret och kejsaren allt mer.

Vid den här tiden var Sverige orienterat mot Tyskland, på samma sätt som vi idag har vår kulturella och ekonomiska orientering mot USA. Vad som pågick i Tyskland angick varje svensk. Särskilt bland den ekonomiska eliten, och de konservativa politikerna och rojalisterna, sågs Tyskland som en förebild med sin utvecklade industri och sin kejsare. För de konservativa sågs Tyskland som en garant mot "det ryska barbariet" och som ett inrikespolitiskt ideal i kampen mot socialism och andra radikala (enligt dåtidens synsätt) rörelser. Den ryska revolutionen 1917 var i färskt minne och både i Sverige och i Tyskland var socialisterna på stark frammarsch. Den tyska socialdemokratin hade varit en stark inspirationskälla för sina svenska likar redan från början.

Socialisten och krigsmotståndaren Karl Liebknecht håller tal i Berlin

Före första världskriget hade socialisterna över hela kontinenten enigt beslutat sig för att motsätta sig ett krig. Arbetarrörelsen var internationell och arbetare skulle inte slåss mot arbetare. Men när kriget väl bröt ut slöt respektive länders socialister upp bakom sina egna nationer. Även så i Tyskland. Att så blev fallet hade flera orsaker, men den främsta var folkens entusiasm inför kriget före krigsutbrottet. Man ville inte gå emot folkopinionen. Besvikelsen blev stor på många håll, inte minst inom den svenska socialdemokratin.

Eric Ludendorff flydde till Sverige

I Tyskland under kriget, där allt mer av makten gled över till den tyska arméns överkommando med generalerna Eric Ludendorff och Paul von Hindenburg i spetsen, blev motståndet inom det socialdemokratiska partiet och inom hela arbetarrörelsen allt starkare. Krigslagarna tvingade fabriksarbetarna till hårda arbetsvillkor och missnöjet grodde. 1917 utbröt februarirevolutionen i Ryssland och strax efter också de första stora organiserade strejkerna i Tyskland. Två månader senare splittrades de tyska socialdemokraterna och de radikala, som också var de starkaste krigsmotståndarna, bröt sig ut. I denna utbrytargrupp fanns även de mycket radikala så kallade spartakisterna med bland andra Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht.
Drygt ett år senare slöt Tyskland en hård fred med bolshevikerna i Ryssland. Kriget i öst var vunnet, men det jäste i Tyskland och på västfronten gick det inte lika bra. I början av oktober 1918 förklarade Ludendorff inför riksdagen att kriget var förlorat, och att vapenvila borde slutas. Nu gjorde han den manöver som gav upphov till den så kallade dolkstötslegenden. Han lyckades få socialdemokraterna att överta regeringsansvaret och trupperna började dra sig tillbaka. När de hårda vilkoren för vapenvilan kom i slutet på oktober ändrade han sig, kriget skulle fortsätta. Men trupperna var i upplösning, och att fortsätta striderna var omöjligt. Så Ludendorff fick sparken av regeringen och flydde med hjälp av falska papper till Sverige. På så sätt fick den tyska socialdemokratiska regeringen senare skulden för att kriget förlorades, och för den förnedrande freden som kom. Dolkstötslegenden var född.

Soldatråd av myterister och revolutionärer

Trots att regeringen nu sökte fred beslöt flottan, mot regeringens vilja att ge sig ut för att möta den brittiska. Det blev den tändande gnistan till revolution. I Kiel utbröt myteri på flottans skepp och snart var staden i myteristernas händer. Upproret spred sig och soldater som var medlemmar av det socialistiska utbrytarpartiet bildade arbetarråd efter inspiration från de bolshevikiska sovjeterna (betyder råd). I Bayern tog ett arbetarråd makten och utropade delstaten till socialistisk republik den 7:e november. Två dagar senare abdikerade kejsaren och Tyskland förklarades vara republik. Det tyska kejsardömet hade fallit.

Även Sverige nåddes av revolutionsfeber. Revolutionsfester hölls och krav fördes fram på snabba förändringar. Kraven var radikalare än någonsin med allmän rösträtt, första kammarens avskaffande och republik. Hur djupt denna rörelse gick är svårt att säga, men ryktesspridningen var omfattande och många drabbades av panik. Helt klart är att seriösa bedömmare vid tiden fruktade allvarliga oroligheter om man inte vidtog åtgärder. Tidigare under våren hade en proposition om författningsändringar med bland annat allmän rösträtt röstats igenom i den nästan demokratiska andra kammaren, men fällts i den konservativa första kammaren. Nu lades ett långt mer radikalt förslag fram där första kammaren demokratiserades och där även kommunalvalen blev demokratiska. Nästan alla begränsningar och graderingar av rösträtten beroende på inkomst, skattebetalning och ålder togs bort och dessutom aviserades att en proposition om kvinnlig rösträtt skulle läggas fram 1919. Allt detta hände mellan den 10:e och den 20:e november, då den nya författningen klubbades igenom i de båda kamrarna. Den högerdominerade första kammarens motstånd bröts, av rädslan för den tyska revolutionen.

PS. Oroligheterna fortsatte i Tyskland och först under våren 1919 lyckades den socialdemokratiska regeringen få kontroll över situationen genom att kalla in trupper och liera sig med de konservativa. Ett uppror startat av Spartakisterna i januari slogs ner och Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht mördades. Rådsrepubliken i Bayern krossades. Den 11:e augusti skrevs Weimarrepublikens författning på.

PSS. I spåren av det förödande första världskriget grundades en lång rad nya demokratiska stater. Det här var den demokratiska revolutionen i Europa. Demokratin spred sig. Inte alla skulle hålla. Vissa fördjupades och blev starkare (Sverige), andra slets sönder av interna motsättningar och kollapsade (Tyskland).

Det här är del ett i en serie om demokratisering, där jag drar paralleller mellan vad som hände när Sverige blev en demokrati 1918 med utvecklingen i arabvärlden just nu.