Det första bandets huvudförfattare - Stig Wellinder - får beröm för att han frångår den tydligen problematiska indelningen i sten, brons och järnålder. Istället är hans utgångspunkt den teoretiska ramen som den så kallade nyevolutionismen förespråkar. Olika sätt att organisera det mänskliga samhället utvecklas i stadier. Bandsamhällen följs av stamsamhällen som följs av hövdingadömen som följs av stater. Men en sådan indelning tillåter ingen tydlig periodisering. Samtidigt som Lindkvist berömmer ansatsen medger han att tydligheten går till viss del förlorad utan en tydlig periodisering. Lindkvist uppskattar även Welinders avsnitt där han problematiserar frågor om etnicitet. "Frågan om ursprungsbefolkningar och diskussioner om vem som kom först till ett område är möjligen en relevant fråga för modern juridik, men inte för arkeologen eller historikern. Att etnicitet inte är en historisk konstant utan en historisk process är något som påvisas med pedagogisk skickligt i denna bok."
Det andra bandets huvudförfattare är Dick Harrison. Perioden är 600 till 1350 e.kr. Även hans framställning får beröm, men han menar att Harrison möjligen är något personfixerad, där främst Birger Jarl får ta stor plats. Lindkvist som även han är medeltidsexpert har själv utgått från mer strukturella förklaringsmodeller (det är att strukturerna nått en viss mognad som förklarar förändringen, personen är utbytbar). Det stora fokuset vid person menar Lindkvist känns aningen gammalmodigt. Samtidigt berömmer han Harrison för hans användande av teorier om nätverks och gåvoekonomier för att förklara samhällsutvecklingen under medeltiden. Att boken inte är Stockholmscentrerad så som tidigare framställningar haft en tendens att vara får också beröm. Harrisons genomgående syfte att rensa upp bland myter vinner Lindkvists gillande. Bland annat den om att kvinnan skulle ha fått en sämre ställning med kristendomen. Inget tyder på att så var fallet mer än i marginalen.
Lindkvist menar att dessa två första band av Sveriges Historia förtjänar en stor och allmän läsekrets och att de utgör en bas att utgå ifrån för både historiker och arkeologer för en lång tid framöver. Ett måste för en historiaintresserads bokhylla alltså. Ser fram emot en initierad recension av det tredje bandet i nästa nummer.
Läs mer om Thomas Lindkvist på: http://www.historiskastudier.gu.se/Personal/larare-forskare/thomaslindkvist/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar