Queerteorier i medeltiden - Magnus Ladulås och hans käre riddar Ingemar

Magnus Ladulås

I det förra numret av Historisk tidskrift fanns en text som jag tycker på många sätt ringar in hur användbara nya teoribildningar kan vara. Det är Henric Bagerius och Christine Ekholst som genom att använda sig av queer och genusteori lyckas få fram ny kunskap om medeltidens maktrelationer.

Under medeltiden var politik och personliga relationer på många sätt samma sak. " I det medeltida samhället fanns ingen tydlig skiljelinje mellan det politiska och det personliga, och de politiska relationerna var ofta starkt emotionella. Politisk makt utövades genom personliga vänskapsband, och politiskt samförstånd uttrycktes i kärlek." Så skriver Henric Bagerius och Christine Ekholst i det senaste numret av Historisk tidskrift.

Sina exempel har de hämtat från Erikskrönikan, ett politiskt propagandaverk till det svenska ridderskapets fördel, från perioden mellan 1230 och 1320. Som sådant är det en problematisk källa till de händelser den beskriver men författarna visar att med ett nytt perspektiv kan även ett problematiskt källmaterial ge nya svar.

Ett av de exempel de lyfter fram beskriver relationen mellan kung Magnus Ladulås och hans favorit - riddar Ingemar. Ingemar var en dansk riddare som troligen sökt sig till Sverige efter att ha hamnat i onåd. Han blev kungens gunstling och varma känslor uppstod mellan de två. I Erikskrönikan beskrivs han som "en stolt riddare, skön och klok". Här beskrivs även hur Magnus Ladulås har honom kär, så kär att han ger honom sin släkting Elena till hustru. Äktensklapet gör att kungen och riddaren genom släktskap för alltid är förenade. Inget byggde starkare band mellan två män än det som innebär förenandet av släkter och upprättandet av blodsband.

Det begrepp Ekholst och Bagerius använder sig av för att beskriva de båda männens relation är homosocialt begär. Homosocialitet, och i det här fallet en manlig sådan, är ett begrepp som används för att synliggöra "mäns vilja att identifiera sig med och orientera sig mot det egna könet". Oftast ses homosocialitet som en direkt motsats till homosexualitet, där det sexuella ses som hot och en utmaning mot en homosocial ordning. Begreppet homosocialt begär är ett sätt att sudda ut gränserna mellan homosocialitet och homosexualitet och föra in den erotiska dimensionen i den homosociala världen. För att kunna analysera de medeltida maktrelationerna är detta viktigt. Begäret kan innebära både djup kärlek likväl som glödande hat. Denna dubbelhet sätter fokus på det starkt känslomässiga i medeltidens maktrelationer.

Giftemålet mellan Ingemar och Elena hade alltså som syfte att stärka bandet mellan Ingemar och Magnus Ladulås, men det var inte giftemålets enda funktion. Författarna hävdar även att det fyllde funktionen av att reglera det homosociala begäret - genom att en kvinna ställdes mellan de två männen skapades en viktig gräns mot den homosexuella lockelsen (el. den sodomitiska synden som förf. uttrycker det). Den varma relationen mellan kungen och hans favorit utlöser ett starkt hat hos de svenska stormännen.
"En grupp stormän klagar inför kungen och beskyller honom för att älska utländska män mer än han älskar dem och att han gör det i avsikt att bli berömd. Männen konfronterar också Ingemar och förklarar för honom att de minsann duger lika mycket till som han gör... En förklaring till stormännens hat är förstås att Magnus Ladulås favoriserar en dansk riddare och ger honom mer än han kan be om."
Argumentationen mot Ingemar sker på ett helt känslomässigt plan. De diskuterar inte gods eller rikedommar - de talar om kärlek. Att vara den högst älskade av kungen innebar makt. Denna makt given till Ingemar ses som ett så stort hot att stormännen beslutar att handla. De mördar riddar Ingemar, vilket i sin tur väcker kungens vrede. Han fångar in männen och halshugger två av dem. Författarna menar att utifrån Erikskrönikans skildring av händelserna så var det starka känslor som var drivkraften bakom mordet på Ingemar.
"Man kan naturligtvis hävda att krönikan beskriver ett händelseförlopp som i grunden styrdes av ekonomiska intressen, men det vore att bortse från hur stormännens argumentation var uppbyggd. I Erikskrönikan görs ingen skillnad mellan ekonomiska och emotionella motiv. De framstår som sammanlänkade."
Författarna fortsätter med två andra exempel där det ena rör handeln med kvinnor för att stärka de homosociala nätverken, och det andra om vad som hände då relationerna mellan två män närmade sig det förbjudnas gräns och vilka konsekvenser enbart ryktet om homosexuella relationer kunde få.

Jag har personligen en lite kluven inställning till vissa teoribildningars användande inom historievetenskapen. Det kan lätt bli en akademisk fernissa som fördunklar mer än den lyser upp. Artikeln ovan tycker jag är ett exempel på motsatsen. Den använder sig av ett litet antal begrepp som klargör ett förhållande som lätt blir fel om man utgår från att mänskliga relationer alltid sett likadana ut. Sunt förnuft utifrån en nutida horrisont kan leda helt fel. Relationer är kulturella skapelser som sett olika ut i olika samhällsskikt, på olika platser och i olika tider. Det kan den nya queer och genusforskningen bidra till att sprida ljus över.


"Den politiska kärleken - homosocialt begär och heteronormativa praktiker under svensk medeltid" av Henric Bagerius och Christine Ekholst är publicerad i Historisk Tidskrift nr 2, 2011.