Om våldsam extremism i Avesta, i Majorna och i Historien

Osannolikt terrormål

Konsthallen vid Röda sten utrymd på grund av terrorhot - som för att understryka vikten av det som sades på det seminarium jag deltog i förra veckan har SÄPO under hemlighetfulla former gripit fyra män misstänkta för terrorbrott. I GP den 12:e september skrev Henrik Wallgren om hur det kändes att vara en av dem som utrymdes. Hur tankarna skenar och hur skräcken griper kring sig (se även Henriks blogg. GP lägger inte ut allt material på .se).

På röda stens Konsthall hålls den årliga konstbienalen. Ingen konkret hotbild har kommit ut och SÄPO är än så länge förtegna om orsaken bakom utrymningen, men det har framkommit att Lars Vilks planerade att besöka utställningarna, och att han hade skrivit om det på sin blogg. Tidigare har spekulationer om sprängdåd mot Älvsborgsbron varit i omlopp, men Vilksspåret känns helt klart mest troligt. Nu har tre av de gripna begärts häktade för förberedelse till mord, vilket också det tyder på att Vilksspåret är det mest troliga.

Sannolikt terrormål?

Förutom det märkliga med ett planerat terrordåd strax intill mina gator i Majorna, så hände något annat märkligt förra veckan. Jag blev inbjuden till ett seminarium om extremism. Det hölls på Avesta herrgård och var arrangerat av Ax:son Johnsons stiftelse. Inbjudna talare var bland andra justitieminister Betatrice Ask, generaldirektören för SÄPO Anders Danielsson, professor i idéhistoria Svante Nordin, författaren och kulturskribenten för DN Torbjörn Elensky och ambassadören Rolf Ekéus. Idel höjdare alltså. Jag var faktiskt lite chockad över att ha blivit inbjuden och vet fortfarande inte riktigt varför. Kanske var det på grund av vad jag skrivit här på bloggen efter attentatet i Norge - Konspirationsteoriernas pris, kanske var det på grund av mitt arbete med "Hur man botar en fanatiker" för ett par år sedan. Hur som helst var det jag och ett trettiotal chefredaktörer, redaktörer, erfarna journalister och skribenter som bjudits in för att lyssna och delta. Seminariet TV-sänds på Axess-TV i fyra delar med början den 25/9 kl 9.00, med repriser vid fyra tillfällen under den därpå följande veckan.

Diskussionerna kretsade främst kring frågan om vem som blir en våldsbejakande extremist, varför en person blir det, och vad man från samhällets sida kan göra åt det och gör åt det. Seminariet inleddes av professor Svante Nordin som talade om "terrorismens idéhistoria". Han tog sin utgångspunkt i begreppet "dygd" som han menar är centralt. Terroristen uppfattar sig som den som befinner sig närmast dygden, det vill säga det renläriga, det absolut högsta och ädlaste av mål. Vad detta mål varit har skiftat över tid och sammanhang, men strävan efter att uppnå det dygdiga samhället har varit detsamma. Som exempel tog han upp Ceasarmordet där Brutus mördade Ceasar på grund av hans avfall från den republikanska tanken. Ceasar måste dö eftersom han förkastade det republikska statsskicket, som i det här fallet representerade dygden. Lars Vilks har för den radikala islamisten på ett liknande sätt blivit en symbol för den som står för motsatsen till det dygdiga (alla övriga liknelser mellan Vilks och Ceasar, förutom möjligen de narscisistiska dragen, faller naturligtvis utanför liknelsen). Därför måste han enligt de islamistiska extremisterna dö.

Efter att ha konstaterat att terror har en historia ända från antiken tog Nordin avstamp i den franska revolutionens tankar kring terror som medel för att nå sina mål, vidare till det ryska tsarsamhällets terrorgrupper, populisterna och anarkisterna, som destabiliserade tsarsamhället och beredde vägen för den ryska revolutionen. Han konstaterade också torrt att terrorismen har bevisat sin effektivitet. Att de mål som genom århundradena satts upp för terror och terrorism har visat på dess effektivitet som redskap, men att den ofta fått oförutsedda konsekvenser. T.ex. ledde den populistiska terrorismen i Ryssland till att andra grupper tog över initiativet än de själva. Helt uppenbart har dagens islamistiska terrorism varit effektiv i sitt mål med att skapa en klyfta mellan den muslimska och den västerländska civilisationen. Men kanske har den även stärkt övertygelsen hos grupper i arabvärlden som eftersträvar islamismens motsats, den fria och pluralistiska demokratin.

Al-Shabaab i Somalia

Nu har det kommit ut vilka de fyra misstänkta var. Enligt Aftonbladet är de uppväxta på samma gata i Göteborg och har somalisk bakgrund. Under de senaste åren har en islamistisk rörelse som heter Al-Shabaab tagit kontrollen över stora delar av Somalia. Om de fyra har någon anknytning till rörelsen vet jag ingenting om, men dess framgång har påverkat somalier världen över. Rörelsens verksamhet är orsaken bakom mycket av den svältkatastrof som pågår i området, eftersom de i sin aversion mot väst förhindrat hjälpsändningar att nå fram. Hit har många unga män rest och fått en ideologisk och militär träning som gjort dem till potentiella terrorister. SÄPO:s Anders Danielsson berättade i sitt anförande om hur säkerhetspolisen arbetar och om hur de har särskild koll på unga män som reser till Al-Shabaab i Somalia och till Pakistan där många radikala islamistiska skolor finns. Före sådana resor brukar de unga männen kontaktas av SÄPO för att om möjligt avstyra resan och undvika den radikalisering som oftast blir konsekvensen.

Demokratiminister Birgitta Olsson var stolt. Hon inledde med en kort film om extremister på högerkanten, på vänsterkanten och om islamisterna. Den var dramatisk och bombastisk och innehöll bland annat ett klipp på en ung somaliesvensk som från Somalia utfärdar det första filmade islamisthotet på svenska. Hela hans hatiska triad är ett hot mot Lars Vilks (se youtube). Det blir oerhört starkt såhär nu när någon verkar ha tagit hoten på allvar, och jag hoppas verkligen inte att den filmen används i skolundervisning om extremism så som det är tänkt. Att återupprepa ett sådant hot och en uppmaning till att mörda Vilks känns galet ansvarslöst.

Även Bo Wennström - professor i juridik och föreståndare för centrum för polisforskning - var kritisk, egentligen det enda tillfället där det brände till lite under seminariets diskussioner. Han var kritisk eftersom han vet att den typ av undervisning där före detta.knarkare, nazister o.s.v. kommer ut och informerar i skolorna ofta får motsatt effekt. Majoriteten blir naturligtvis förfärade, men den lilla grupp som lockas av extremism kommer att tycka att de extremister av olika slag som förekommer på filmerna är hur coola som helst, och lockas snarare än tvärtom. Men då han påpekade detta hade redan demokratiministern rusat vidare till nya förpliktelser.

Men varför var då Birgitta Olsson så stolt. Jo, Sverige är en av få länder som tagit ett samlat grepp över alla typer av våldsbejakande extremism och sett likheterna dem emellan. Något som naturligtvis är positivt och underströks av S. Nordins anförande om den våldsamma extremismens historia där "saken" varierat men metoden varit densamma. I många länder inom EU har de helt missat detta.

Terrorvälde under franska revolutionen
 skapat av "upplysta" män.

Men vem blir egentligen terrorist. Nordins svar var att det var kunskap som skapade terroristen. Ofta genom historien har det varit studenter som genom sina studier väckts till "medvetenhet", sett orättvisorna, men sedan dragit extrema konsekvenser ur detta. Extremisten föds alltså inte ur fattigdom som så ofta påstås, även om fattigdom ibland kan tillhöra extremistens egen förklaringsmodell.

Just den ideologiska träningen är central och genom historien har universitetsmiljön varit en miljö där sådan kunnat ske. Idag finns många andra miljöer för ideologisk träning. Islamisten åker ofta till någon slags koranskola eller ett träningsläger där de radikaliseras i en extremistisk världsbild, men steget tas först efter att extrema budskap anammats hemma, hos den lokal extrema predikanten och via internet. Även för högerextremister som Bering-Breivik finns den ideologiska träningen på internet som idag har en viktig funktion för alla slags extrema rörelser. Högerextremism såväl som vänsterextremism (som dock fortfarande gillar universiteten bäst) och för islamisterna. Anders Danielsson (SÄPO) påpekade att säkerhetspolisens närvaro på nätet, trots mediernas bild av motsatsen, är stor och att de noggrant följer utvecklingen. Den stora frågan är nu, enligt Danielsson, om SÄPO ska bli mer synliga och delta i forum, kommentatorsfält, med mera för att visa sin närvaro, precis som de gör i den fysiska verkliga världen.

För mig är det här en hjärtefråga. Alla etablerade personer och institutioner måste ta ett större ansvar för utvecklingen på nätet. Som det är nu får extrema förklaringsmodeller och konspiratoriska världsbilder ett allt för stort utrymme. Om forskare och politiker via bloggar, journalister och redaktörer i kommentatorsfälten och institutioner på exempelvis diskussionsforum, vågade ta mer plats och bättre lärde känna mediets logik och villkor, skulle stora vinster kunna göras för det demokratiska samtalet. Kontaktvägar skulle öppnas upp mellan "etablissemang" och "vanligt folk".  Internet kan innebära en demokratisk revolution, men då måste samtalet bli mer seriöst från ena hållet och helhjärtat från andra hållet. Min erfarenhet är att samtalet automatiskt bli mer seriöst bara av det faktum att upphovsmannen till en text lyssnar på sina läsare och kommenterar tillbaka. Jag svarar själv nästan alltid på de kommentarer jag får. Att det är skillnad mellan en liten bloggare som jag och en stor dagstidning säger sig själv. Men man måste inte svara på allt.

Att förbättra det demokratiska samtalet och öppna upp kommunikationsvägarna är av stor betydelse, kanske inte för att bekämpa de extremt små grupper som är våldsamma extremister, men för att hyfsa samtalet och underminera de extremistiska världsbilder som finns bakom islamism, högerextremism och vänsterextremism.

Journalisten och författaren Anders Haag berättade om hur han sökte kontakt med en grupp islamister i en liten lokal i Gamlestan i Göteborg. Efter många turer lyckades han ta sig in vid en av deras sammankomster men kördes bestämt iväg när de fick reda på att han var journalist. De litar inte på att framställas i någon som helst god dager. Av goda skäl förmodligen. Radikalisering innebär att ställa sig själv utanför samhället, på en plats dit endast de dygdiga är välkomna.