Efter andra världskriget 1945 var Waszawa en fullständigt ödelagd stad. Filmen är gjord av museet över Warszawaupproret i Warszawa där den visas på en 3D-bio. Den är en rekonstruktion liksom alla de delar av Warsawa som nu uppfattas som gamla inte är det, utan är just rekonstruktioner. I stort sett inga av stadens byggnader gick oförstörda genom kriget. Ingen huvudstad i Europa var i närheten av den förödelse som drabbade Warszawa. Före kriget levde här 1,3 miljoner innevånare, efter - bara några tusen.
Filmen flyger oss in över floden Wisla som delar staden i två delar, den ena betydligt mindre delen klarade sig relativt bra. Det är stadsdelen Praga där röda armén stod och väntade medan polska partisaner under Warszawaupproret slogs förtvivlat mot de tyska trupper, som med oerhörd brutalitet slog tillbaka. Först när upproret var krossat korsade röda armén floden. Nazisterna såg på Polackerna som ett underlägset folk och behandlade dem därefter. Deras inställning till polska kulturskatter var att de, i motsats till exempel de franska, skulle förstöras. Bland annat gav Hitler redan 1940 order om att spränga kungaslottet, men på grund av protester från det tredje rikets Italienska allierade skedde det inte förrän i samband med upproret.
 |
| Förödelsen |
Ungefär halvvägs in i filmen flyger
vi in över ett stort område där bara grushögar återstår. Här låg Warszawagettot där som mest mer än en halv miljon judar trändes ihop av nazisterna. 1943 gjorde judarna uppror och i jakten på upprorsmän sprängde nazisterna hus för hus så att snart endast grushögar återstod. De 350 000 judar som fanns kvar deporterades och mördades i Auschwitz. Den här delen av staden var alltså, sedan två år tillbaka, redan en grushög då Warszawaupproret började.
 |
| Rekonstruktionen |
Efter kriget hade den polska befolkningen en oerhört stark drivkraft att återuppbygga åtminstone delar av vad som förstörts. Framför allt byggdes gamla stan upp igen. Den kommunistiska regimen som tagit över makten förhalade beslutet att bygga upp det kungliga slottet. 1971 togs till sist beslut om att ändå göra det och 1980 stod det färdigt. Rekonstruktionerna av gamla stan höll en mycket hög artistisk kvallitet men tyvärr gjordes rekonstruktionerna oftast med dåligt material. Därför är den nu tyvärr ganska sliten och ser mer ut som de 700 år den ska föreställa fastän den endast är 70. En oväntad succe för nutidens besökare, men frågan är hur det blir för framtidens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar