måndag 18 oktober 2010

I Majorna stod slaget mellan landshövdingehusen och funktionalismen

Kungsladugård med Sannakvarteren högst upp i högra hörnet

I Majorna i Göteborg utkämpades i början av 1930-talet en strid mot Landshövdingehusen. Funktionalismens företrädare ville skapa ett rationellt, moraliskt och hygieniskt boende. För dem representerade landshövdingehusen allt som var dåligt. Den nya tidens samhällsingenjörer och intellektuella, i allians med Socialdemokraterna, hade bestämt sig för att omforma staden och människorna i den. Rationalitet och funktion skulle genomsyra varje aspekt av tillvaron.

Stadsarkitekten Albert Lilienbergs mönsterstadsdel av Landshövdingehus i Kungsladugård, var knappt färdigbyggd innan den ansågs hopplöst förlegad: "Romantiskt vansinne, oekonomisk och ohyggienisk stadsplan efter denna stadsplan byggdes år 1932, stadsdelen Kungsladugård i Göteborg!". Kritikerna ville ha bort alla "onödiga utvikningar" och "krusiduller" från såväl fasader som inredningar och stadsplaner. Klarhet och reda hade sitt eget skönhetsvärde som gick utanpå det "småtäcka" i en stadsplan som möjligen kunde bjuda "turistherrar och söndagspromenerande överklassfruntimmer" på "romantiska och pittoreska intryck" (ur pamfletten "Bostadssocialism" 1932). Svidande kritik av det som bara några år tidigare sågs som en förebild att ta efter.

Landshövdingehus i Kungsladugård
Under decennierna kring sekelskiftet 1900, expanderade Göteborg kraftig, ridande på den stormflod som var industrialismen. Trångboddheten var stor och utanför de delar som var Göteborgs stadskärna hade områden av oplanerad kåkbebyggelse vuxit fram. För att mota problemen beslöt staden att göra allt större områden till en del av staden, och därmed också en del i stadens ansvar för kommunikationer, sanitet mm. Majorna var ett av de områden som tidigast inkorporerades. Den bortre delen av Majorna (som ligger nedströms Götaälv för de som inte vet) präglades av sådan kåkbebyggelse.1914 skulle hela området få en ny stadsplan. Mönsterstadsdelen Kungsladugård skulle skapas. Breda huvudgator där spårvagnen gick och intima, oregelbundet dragna smågator däremellan. Även när det gällde fasadernas utformning satte Lilienberg upp ramar. Utseende och färgsättning skulle godkännas av honom men samtidigt uppmanades till variation inom ramarna. Lilienberg ville skapa "en stad, som genom sin skönhet bidrager till att göra sina invånare till goda, sunda och glada människor, och som genom sin hemtrefnad skapar lokalpatrioter". Såvitt jag vet från vänner som bor där lyckade han väl. Ända fram till idag och troligen i framtiden också.

1932 blev Uno Åhrén, en av den svenska funktionalismens främsta företrädare, utsedd till stadsingenjör i Göteborg. Det var inte en utnämning utan kontroverser, då han var en av funktionalismens mest stridbara företrädare. Han och gruppen runt honom tvekade inte att förfölja sina meningsmotståndare på ett mycket aggressivt sätt. Nu skulle området bortom Kungsladugård bebyggas. Åhréns planer med funktionalistiska lamellhus i det som skulle bli Sannakvarteren ställdes nu mot Lilienbergs Kungsladugård. "Jämför vidstående bilder! Den ena föreställer en vanvettig stadsplan med sollösa kvartersdelar av den gamla tukthustypen, den andra visar en förnuftig, öppen, socialistisk stadsplan". Sanna som stod färdigt 1940 fick stå som förebild för den nya hustypen som skulle i grunden förändra hur arkitekter, stadsplanerare och byggherrar tänkt i Göteborg sedan dess. Kanske är en förändring nu på gång.

Varför utgjorde då Landshövdingehusen och de slutna kvarteren ett sådant rött skynke för funktionalistena? Sten O Karlssons tolkning från "Arbetarfamiljen och den nya familjen - bostadshygienism och klasskultur i mellankrigstidens Göteborg", lyder så här:

Lamellhusen i Sanna
För hygienismen (funktionalismen) hade hyreskasernen tidigt fått en mycket negativ symbolisk karisma, och i Göteborg kom landshövdingehuskvartern att representera just den omoderna klasskultur och mentalitet som enligt Åhrén inte hörde hemma i ett välorganiserat "kultursamhälle". Ett så hårt klassegregerat boende som det i Göteborg förstärkte spänningarna mellan klasserna och scenografin i landshövdingehuskvartern med dess "svalelag" och "lillegårdar" var som gjorda för intrafamiljär solidaritet som ansågs strida mot en "sund" familjekultur. Det vill säga en privatiserad och renodlad kärnfamilj utan omoraliska och ohyggieniska sammanblandningar.

Alltså, den täta gårdsgemenskapen som skapades av och uppräthölls av arbetarklassens kvinnor, med starka klassammanhållande värderingar, blev i funktionalisternas ögon omoralisk. Förmodligen var det borgerliga kyska värderingar som spökade. Att ligga med varandra kunde inte bli helt privat i de trånga lägenheterna, som dessutom ofta hyste inneboende. Den starka klassamanhållningen i arbetarklasskvarteren var också ett hot mot Per-Albin Hanssons folkhemsbygge där radikala särintressen inte hade någon plats (se Reinfeldt gör som Per-Albin Hansson).

Funktionalisternas och socialdemokraternas modell för den sunda familjen blev paradoxalt nog den isolerade borgerliga kärnfamiljen. Arbetarfamiljernas gemenskap skulle brytas upp och familjerna reformeras. Det nya samhället skulle byggas - på rationella grunder?

Läste nyligen Sten O Karlssons bok "Arbetarfamiljen och det nya hemmet - om bostadshyggienism och klasskultur i mellankrigstidens Göteborg". Den innehåller mycket spännande som jag hoppas kunna återkomma till.

Inspirationen till inlägget kommer från inlägget Landshövdingehus 2.0 nyligen publicerad på Yimby - Göteborg. Att återknyta till det arkitektoniska arvet före funktionalismen har visat sig vara en dröm hos fler än mig.

7 kommentarer:

  1. Det här var mycket intressant Claes! Bor ju som du vet i Johannebergs funkiskomplex. Har tidigare inte tänkt på Sanna-området som funktionalistiskt, men det stämmer ju. Bodde förut i Bostadsbolagets område Högsbo i Kungsladugård. Det är väl samma sak där.
    En grej som jag tänkt på med Göteborg är att staden nästan är som en vattenfärgsfjäril, man har byggt en sidan av staden och sedan vikt papperet och fått en nästan likadan andra sida.
    Högsboområdets hus finns också mellan Torpavallen och Östra sjukhuset, i princip identiska med dem i Kungsladugård-Högsbo. De måste ha använt samma ritningar. Likaså finns stora områden av landshövdingehus i Kålltorp såväl som i Majorna.
    Bra skrivet!
    //Torbjörn

    SvaraRadera
  2. Före bilismen byggdes staden lager på lager kan man säga. Det var lätt att bara förlänga spårvagnspåren lite grann, så vips var kommunikationerna tryggade. Därav fjärilen skulle jag tro. Johanneberg däremot, där hittade de väll några tomma bergsknallar att bygga på.

    SvaraRadera
  3. Mycket mycket intressant. Jag undrar om inte motreaktionen (varför har det tagit så lång tid?) mot funktionalismen kommer få det att slå över åt andra hållet. Just nu känns det visserligen inte så men om det är nåt som är rätt konsekvent genom historien så är det väll dessa pendelslag mellan extremer?

    Precis som dessa herrar så kommer vi att vilja riva ner allt det gamla. Förkasta alla deras idéer. Jag skulle gärna kasta de till hajarna också om de levde men frågan är hur sund denna reaktion är. Mitt hat mot dem och deras elitism är iaf oändligt.

    SvaraRadera
  4. Idéer och visioner är bra. Passion att driva dem också. Verkligen. Men ibland kan det vara bra med en reallity check också. Att lära sig av sina misstag är heller inte fel. Fanatism och dogmatism leder alltid fel.

    SvaraRadera
  5. Plingan din arbetskamrat .-)11 mars 2011 kl. 12:40

    Intressant!!! Min mamma bodde på Gråberget i de fattigaste delen av Majorna runt 1920
    När Landshövdingehusen stod klara fick familjen med 5 barn o 2vuxna flytta till Ostindiegatan nere i Kungsladugård. 1 r o kök de var jätteglada för att få bo så fint...trångt o dessutom var det enda rummet "finrum" o där fick man inte vistas i onödan. Umgicks gjorde man i köket. jag är glad att det inte blev funkishus överallt.även om de också är fina. Förstår också min mammas reaktion när jag valde att bo omodernt i landshövdingshus hellre än modernt på 70 talet...hon tänkte på fukt kyla o sjukdom o jag på att det var fint...

    SvaraRadera
  6. Du har hela historien i släkten då! Så din mamma blev en omvänd funkisanhängare då. Tycker hon samma sak idag? Jag bor själv i en av de ljusa och rymliga lägenheterna i Nya masthugget. Funktionellt, ja. Vackert, knappast. Det var det "irrationella" utnyttjandet av trångbodda bostäder som funktionalisterna vände sig mot. Delvis hade de så klart rätt, men samtidigt förstörde de något som var bra i sin iver att förkasta allt det gamla. För dem representerade landshövdingehusen det extremt hårda klassamhället före det demokratiska genombrottet.

    SvaraRadera
  7. Riktigt intressant läsning. Kungsladugård är ett område jag drömmer om att flytta till i framtiden. Planerat så som en stad borde enligt mig. Försökte följa dig på bloglovin, men det gick sådär. Du borde fixa så man kan följa dig där!

    SvaraRadera