torsdag 26 september 2013

Om att tvinga ett land på knä och fascismens återkomst

Det finns bara en segrare i skuldspelet. Nicolaos Michaloliacos, det ultranationalistiska
Gyllene grynings ledare.
Ett land tvingat på knä. Ett land där befolkningen känner sig förrådda av sina ledare. Ett land där befolkningen känner sig orättvist bestraffade av utländska krafter. Ett land i djup ekonomisk kris. Ett land med en historia präglad av odemokratiska styrelseskick. Ett land där ett antidemokratiskt och fascistiskt parti valts in i parlamentet och vars anhängare misshandlar folk av "fel" ras eller politisk övertygelse. Tyskland 1930? Grekland 2013?

På många sätt är Grekland av idag det yttersta provet på om Europa verkligen lämnat sin auktoritära historia bakom sig. Med andra världskriget gjorde de auktoritära systemen sin slutgiltiga bankrutt. Tror vi. Men är det säkert. De befintliga demokratierna blir allt mer teknokratiska, styrs allt mer av partier som fungerar som valmaskiner där ideologin tonas ner och inom ett ekonomiskt paradigm som inte kan ifrågasättas. Ur detta skapas den enda vägens politik där ett land tvingas på knä. Tvingas att ständigt ta nya lån för att finansiera de gamla. Var tar räntan vägen? Är det ingen som tjänar på lånen? Räddningspaket? Ett land tvingas ner på knäna. Dess befolkning tvingas ner i fattigdom. För dess betvingare är det den självklara lösningen. Den enda givna. Det var det 1919 för Versaillesfredens segrarmakter också. Landet som startade (?) allt elände måste betala. Vi är oskyldiga. Nu är Grekland boven. Är det så enkelt?

Pascalidou ger en mångfacetterad bild av krisen,
dess orsaker och konsekvenser. Alla skyldiga
får en känga. Oerhörda sociala påfrestningar och
ifrågasatta demokratiska institutioner har berett
vägen för Gyllene gryning - krisens yttersta konsekvens.
 Reflektioner utifrån egna erfarenheter och research
men framför allt baserad på intervjuer och möten
med människor från alla delar av det Grekiska samhället.
 Rekommenderas. (Uppdatering 6/10 -2013.)
Lyssnade Studio 1 i P1 idag där Alexandra Pascalidou intervjuades om sin nya bok "KAOS, ett grekiskt krislexikon" som kom ut för en vecka sedan. Pascalidou säger sig vara ute efter att komplicera bilden av krisen och av den svartvita bilden av korrupta slösaktiga greker, men även grekernas bild av sig själva som oskyldiga offer. Det blir slående att Grekland den senaste tiden hamnat i mediaskugga, men att krisen där verkligen inte har lättat. I Tyskland har åtstramningsarkitekten Merkel blivit belönad för sin ståndaktiga hållning med en valseger i Tyskland och att dramat fortsätter.

Kan Europa efter 1900-talets blodiga kamp mellan fascism och demokrati andas ut eller lurar tyrannin  där strax under ytan? Är EU den garant för fred och demokrati som den utmålar sig att vara? Än så länge har nationalegoismen segrat i den ekonomiska kris som skapats ur överskuldsättning och obalans i en oansvarigt dåligt konstruerad valutaunion. Syndabockstänkandet har segrat istället för det kollektiva ansvaret för en Euro som gynnat den Tyska ekonomin mer än någon annan. Och nu straffas ett folk. Inte dess inkompetenta ledare.

Efter första världskriget blev socialdemokratin i Tyskland den främsta syndabocken i den dolkstötslegend som var med och sänkte den Tyska demokratin. På samma sätt kan den politiska kollapsen i Grekland bereda väg för fascismens återkomst i Grekland. En ny dolkstötslegend där grekerna lägger skulden på tidigare ledare och på en fientlig omvärld, där är vägen öppen fascismens återkomst. Skuldspelet har ingen segrare. Det borde verkligen Europas och framför allt Tysklands ledare förstå. Annars har man inte lärt sig någonting av Europas blodiga 1900-tal. Kom ihåg att utan Versaillesfredens och dolkstötslegendens skuldbeläggande hade aldrig andra världskriget utkämpats. Men då hade å andra sidan demokratin kanske inte segrat så fullständigt som den gjorde. Men nu har den förhoppningsvis det.

Därför får vi aldrig glömma vilka omständigheter som skapade "det tredje riket" och aldrig, aldrig återupprepa samma misstag. Skuldspelet leder rakt ner i en avgrund vi borde ha lämnat.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar